Sagan om de tre träden avsnitt 5

De tre träden
Kapitel 5
Lammet talade med henne. Hon hörde rösten inne i sitt eget huvud.
Kära Alicia, jag hörde vad du tänkte inne i ditt rum, när du låg i sängen. Det var en riktig tanke. Jag har kommit för att hjälpa dig att hjälpa människorna i den andra dalen. De mår inte bra och sedan de tog träden är det värre än någonsin. Så här ska du göra: Gå bort till det ställe i trädgården där ni satt och åt under Oktoberfesten. Jag ska låta mitt ljus lysa på gräset. Där ljuset faller kommer du att hitta tre äppelfrön från pajerna din mormor bakade. Stoppa in fröna i en av din mormors goda bullar. Tag med dig bullen och ge den till Skräck.
Alicia fortsatte att se in i lammets ögon, samtidigt som hon tänkte att hon inte vågade gå till Skräck.
- Jo, det vågar du, sa lammet. Kom till mig och lägg din hand på mitt huvud så ska du få mod.
Det gjorde Alicia och hon blev alldeles varm inuti. Sedan försvann lammet och det blev mörkt utom på ett ställe. I gräset borta vid trädgårdsmöblerna lyste det. Och där hittade hon de tre äppelfröna som lammet talat om. Hon plockade upp dem och gick in i köket. Hon öppnade brödburken och tog fram en av bullarna mormor hade bakat till festen. Hon gjorde ett litet hål i den och stoppade in fröna. Vad ska jag göra nu, tänkte hon. Ska jag ge mig av till Skräck i natt eller ska jag vänta tilli morgon. Då hörde hon lammets röst inne i huvudet igen. "Gå nu medan mitt mod värmer dig."
Så Alicia väntade inte. Hon gick in i sitt rum och tog på sig strumpor och byxor. Eftersom det var blött i gräset satte hon på sig ett par stövlar i stället för träskorna. Bullen med äppelfröna bar hon i en brun papperspåse. Just som hon skulle öppna ytterdörren fick hon syn på sockerskålen som stod på köksbordet. Utan att veta varför stoppade hon på sig en näve sockerbitar. Klockan var två på natten då hon gav sig iväg.
Alicia visste hur hon skulle gå för att komma till den andra dalen, när det var ljust. Men hur skulle hon hitta nu, när det var alldeles mörkt. Var Skräck bodde visste hon inte heller, bara att hans gård var väldigt stor. Hon öppnade dörren och klev ut i mörkret. Just när hon skulle gå så upptäckte hon ett svagt ljussken vid sina fötter. Det rörde sig sakta framåt. Alicia följde efter. "Det är jag, var inte rädd!" Det var lammets röst igen. Alicia följde ljusskenet in genom skogen. Trots ljuset så var det svårt att gå. Vandringen tog längre tid än den brukade, men till slut var hon framme och kunde titta ner i dalen.