Sagan om de tre träden - avsnitt 2

De tre träden

Kapitel 2
I dalen på andra sidan bergen var det inte så. Människorna var avundsjuka på varandra, talade illa om varandra, slogs och bråkade. Man delade inte med sig. Runt sina gårdar byggde de höga staket.
Efter en ovanligt lyckad oktoberfest så frågade Alicia varifrån äppelträden kommit.
"Kom så går vi ut och sätter oss och tittar på den vackra solnedgången, så ska jag berätta," sa mormor.
Mormor och Alicia gick ut och satte sig i var sin vilstol på husets västra sida. Efter en stunds tystnad började mormor berätta.

Mormors berättelse

Sent en kväll för tjugo år sedan kom en tiggare gående på vägen här utanför. Vi skulle just gå och lägga oss. Det var regnigt och kallt. Han var mager och klädd i en stor, trasig kappa. Han gick med böjt huvud. Ena armen hade han framför ansiktet för att skydda sig mot vinden. I den andra höll han en liten skinnpåse. Han tittade inte åt vårt håll. Din morfar, som levde på den tiden, fick syn på honom och sprang ut och bad honom komma in. Han sa till mig att göra i ordning lite mat. Sedan bjöd han mannen sitta ner vid den öppna spisen. Jag satte fram mat och frågade om han inte ville stanna kvar här över natten. Det ville han gärna. Jag bad honom ta av sig sin blöta kappa. Jag tog hand om den och hängde den på en krok vid spisen. När jag vände mig om igen hände något märkligt. Mannen som vi trodde var en tiggare, förvandlades inför våra ögon. På stolen satt nu en reslig, mörkhyad man. Han log och såg på oss. Hans bruna ögon var fulla av den vänlighet och godhet som du kan märka hos människorna i vår dal. Han stannade hos oss över natten. Morfar ville att han skulle stanna längre, men han var tvungen att gå vidare. Innan han gick så öppnade han skinnpåsen han haft med sig och gav morfar tre frön. Plntera de här på ett bra ställe. De är mycket värdefulla och kommer att bli till glädje för er och många andra. Jag vill att ni ska ha dem, för ni bjöd in mig fast ni trodde jag var en fattig tiggare. När han gått så tittade morfar lite närmare på fröna. Det var äppelfrön. De såg inte särskilt värdefulla ut, tyckte morfar. Men eftersom mannen sagt att de var det så trodde morfar det också. Plantera dem på ett bra ställe hade mannen sagt. Morfar letade reda på en plats där vår gård och granngårdarna möttes. "Här blir bra!" sa han. "Nu kan det som växer upp bli till glädje också för våra grannar." Det tog bara två år så var träden stora och bar frukt. Jag bakade de första äppelpajerna och bjöd våra grannar. Året därpå hade vi den första oktoberfesten. Efter varje fest blev livet i vår dal bara bättre och bättre. Tio år senare dog din morfar. Det var sorgligt, men jag tror att han har hamnat på en plats som är ännu bättre än den här.