De tre trädenKapitel 3
När mormor berättat klart så hade solen gått ner för länge sedan. Det var mörkt och lite kyligt, så de gick in.
På natten vaknade Alicia av att mormor ruskade hennes axel.
- Vakna, Alicia! Det är några borta vid äppelträden!
Alicia tog snabbt på sig sina kläder och följde med mormor ut i trädgården. De smög bort mot äppelträden. Framme vid träden fick de syn på tre stora karlar. Bredvid karlarna stod en kärra och en häst.
- Vad håller de på med? undrade Alicia.
- Jag tror de håller på att gräva upp äppelträden, viskade mormor.
Mormor och Alicia gick ner på knä och kröp närmare. Alicia frågade om hon skulle springa och hämta Göte och Gösta.
- Nej, gör inte det. Här hjälper inte mänsklig styrka. Det går inte att använda våld när det gäller de här träden. De är skapade att sprida värme, godhet och vänskap och då kan man inte bruka våld.
Hon kände igen karlarna. De kallades Skräck, Girig och Avund. De ägde de tre största gårdarna i dalen på andra sidan bergen och var nog de elakaste och grymmaste av alla människorna som bodde där. Mormor och Alicia låg alldeles tysta. De kunde tydligt höra vad männen sa till varandra.
- Ja, det var det sista av träden, sa Skräck, den största av männen. Langa upp det på kärran så kör vi. Nu kommer vi få det lika fint i vår dal, som det är här.
- Kom ihåg att vi ska dela på träden, när vi kommer hem. Jag vill ha det med röda äpplen, sa Avund.
- Nej, det gör vi inte, sa Girig. Vi planterar alla tre på min gård. Jag har den bästa jorden.
De kunde inte komma överens. Ett våldsamt slagsmål bröt ut. Skräck fick tag i en stor påk, som låg i kärran. Han slog till Avund och Girig så att de föll blödande till marken. Sedan hoppade han upp i kärran och körde därifrån.
När han försvunnit så reste sig mormor upp och gick fram till de två nerslagna männen. De blödde kraftigt och blodet rann ner i groparna efter de tre äppelträden.
- Spring hem och hämta Svarten och vagnen med den mjuka fjädringen, sa mormor.
Alicia sprang iväg så fort hon kunde. Mormor tog av sig sitt vita förkläde och rev det i remsor. När Alicia kom med hästen och vagnen hade mormor redan bundit om de sårades huvuden. De la Avund och Girig i vagnen och körde försiktigt hem. När de kom hem så tog mormor bort tygremsorna och tvättade såren och satte på nya bandage.
- Vad gör vi nu? undrade Alicia-
- Jag vet inte riktigt, svarade mormor. De får ligga i rummet innanför köket i natt och i morgon går vi och hämtar Göte och Gösta.
På natten vaknade Alicia av att mormor ruskade hennes axel.
- Vakna, Alicia! Det är några borta vid äppelträden!
Alicia tog snabbt på sig sina kläder och följde med mormor ut i trädgården. De smög bort mot äppelträden. Framme vid träden fick de syn på tre stora karlar. Bredvid karlarna stod en kärra och en häst.
- Vad håller de på med? undrade Alicia.
- Jag tror de håller på att gräva upp äppelträden, viskade mormor.
Mormor och Alicia gick ner på knä och kröp närmare. Alicia frågade om hon skulle springa och hämta Göte och Gösta.
- Nej, gör inte det. Här hjälper inte mänsklig styrka. Det går inte att använda våld när det gäller de här träden. De är skapade att sprida värme, godhet och vänskap och då kan man inte bruka våld.
Hon kände igen karlarna. De kallades Skräck, Girig och Avund. De ägde de tre största gårdarna i dalen på andra sidan bergen och var nog de elakaste och grymmaste av alla människorna som bodde där. Mormor och Alicia låg alldeles tysta. De kunde tydligt höra vad männen sa till varandra.
- Ja, det var det sista av träden, sa Skräck, den största av männen. Langa upp det på kärran så kör vi. Nu kommer vi få det lika fint i vår dal, som det är här.
- Kom ihåg att vi ska dela på träden, när vi kommer hem. Jag vill ha det med röda äpplen, sa Avund.
- Nej, det gör vi inte, sa Girig. Vi planterar alla tre på min gård. Jag har den bästa jorden.
De kunde inte komma överens. Ett våldsamt slagsmål bröt ut. Skräck fick tag i en stor påk, som låg i kärran. Han slog till Avund och Girig så att de föll blödande till marken. Sedan hoppade han upp i kärran och körde därifrån.
När han försvunnit så reste sig mormor upp och gick fram till de två nerslagna männen. De blödde kraftigt och blodet rann ner i groparna efter de tre äppelträden.
- Spring hem och hämta Svarten och vagnen med den mjuka fjädringen, sa mormor.
Alicia sprang iväg så fort hon kunde. Mormor tog av sig sitt vita förkläde och rev det i remsor. När Alicia kom med hästen och vagnen hade mormor redan bundit om de sårades huvuden. De la Avund och Girig i vagnen och körde försiktigt hem. När de kom hem så tog mormor bort tygremsorna och tvättade såren och satte på nya bandage.
- Vad gör vi nu? undrade Alicia-
- Jag vet inte riktigt, svarade mormor. De får ligga i rummet innanför köket i natt och i morgon går vi och hämtar Göte och Gösta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar