Jonas jul del 5

- Vakna! Vakna! God Jul! God Jul!
Jonas sätter sig yrvaket upp! Vid sängen står pappa, mamma och lillasyster och skrattar.
- Du brukar ju aldrig kunna sova på julaftons morgon, säger mamma. Och nu har du sovit ända till åtta. Kom upp nu! Fikat är dukat i stora rummet.
- Men var är krubban med Jesus, herdarna och de vise männen?
- Krubban står på bordet vid TV:n som den alltid har gjort. Kom upp får du se. Vi har köpt en ny herde. Den är jättefin.
- Men, mamma, pappa, jag har sett Jesusbarnet på riktigt och jag har pratat med herdarna och Maria.
- Lilla gubben, det har du drömt.
Jonas sätter sig på sängkanten och tittar allvarligt på sina föräldrar.
- Nej, säger han. Det var ingen dröm. Så verklig kan inte en dröm vara.
Jonas föräldrar ler och tittar på varandra.
- Tro det då, lilla Jonas.
Jonas förstår att hans föräldrar inte tror på honom och han förstår också att han aldrig kommer att kunna bevisa att det inte var någon dröm. Han kliver ur sängen och sätter på sig ett par tofflor och går sedan in i stora rummet, där kaffebordet är dukat med kakor, bullar och levande ljus. I ett hörn tindrar granen. Vid TV:n står krubban. Jonas tittar på den nya herden hans föräldrar har köpt. Han tar upp den. Vilka levande ögon den har, tänker han. Den liknar faktisk herden Markus.
- Mamma, pappa, den här herden liknar den som sitter på stenen på julbonaden i mitt rum.
- Det finns många herdar på den bonaden, säger Jonas pappa, men ingen som sitter på någon sten. Det måste du också ha drömt.
Jonas rusar in i sitt rum och fram till bonaden. Stenen på bonaden är tom. Där sitter inte någon herde. Jonas vänder sig om. I dörröppningen står hans föräldrar och tittar på honom med uppspärrade ögon.
- Jonas, vad har du gjort med din pyjamas, den lyser! Och vad är det som luktar? Det känns som om någon tänt rökelse.
Jonas säger inget. Han tittar på herden han har i handen. Och nu ser han att den ler och blinkar med ögonen. Jonas ler tillbaka och nickar. Nu är han säker på att det han varit med om inte var någon dröm. Men hans föräldrar vet inte vad de ska tro.
Jonas säger bara:
- Det är härligt med jul. Nu går vi och fikar. Jag vill sjunga “Nu tändas tusen juleljus!”