Jonas jul del 1

Jonas, 7 år, ligger i sin säng. Han sover men inte så djupt. Han vänder och vrider på sig och så slår han upp ögonen. Det första han får syn på är julstjärnan som hänger i fönstret. Den är tänd. Det svaga ljuset lyser på julängeln som står på hans skrivbord. Jonas flyttar sedan blicken och tittar på julbonaden som hänger ovanför hans säng.
Den föreställer herdarna som vaktar fåren på en äng intill staden Betlehem. I dag är det julafton, tänker han. Jul är det roligaste som finns. Han tar ett djupt andetag och njuter av alla juldofter som träffar hans näsa. Från dörren som står på glänt känner han grandoften strömma in i rummet blandad med hyacint- och pepparkaksdoft. Det doftar från fruktfatet på byrån. Bredvid fruktfatet står en skål med julgodis som sprider sin speciella doft. Hans rum är nystädat, hela lägenheten doftar julrent. Han ska just hoppa ur sängen då han får syn på väckarklockan. “Å, den är bara två,” suckar han. “I går sa pappa att jag fick gå upp tidigast klockan 6. Det är 4 timmar till klockan 6, en hel evighet.”
Jonas tycker inte att det är kul att ligga klarvaken i sängen och bara vänta. Han vill att klockan ska vara sex nu, så han får gå upp och titta på granen. I går kväll så hade Jonas och hans lillasyster fått vara med, när pappa tog in granen. Men de hade inte fått vara med när han klädde den. Och det ville de inte heller. De ville inte se den färdigklädda granen förrän på julaftons morgon.

Jonas kan inte somna om. Vad ska han göra medan han väntar. Han tittar på alla sakerna i rummet och till sist stannar hans blick på julbonaden. Den är fin tycker han. Hans morfar målade den för många år sedan, när han var ung. Nu är hans morfar död. På tavlan finns det fem herdar. Alla sover utom en som sitter på en sten och tittar på fårhjorden, som ligger och sover i gräset. Jonas ställer sig upp och räknar fåren. Det är femton stycken. De ser så levande ut. Hans morfar var duktig på att måla. Framför herden som sitter på stenen brinner en liten eld. Himlen är alldeles översållad med stjärnor. En av stjärnorna är större än de andra. Det måste vara den stjärnan, som de vise männen såg, tänker Jonas. Och så flyttar han blicken för att titta lite närmare på herden som sitter på stenen.