En ensam stork

Vi satt under ett vindskydd vid Löddeå och fikade. När jag såg ut över ån så fick jag till min häpnad syn på en stork. Inte visste jag att det fanns vilda storkar i Skåne.

Här kommer vår lilla flicka Marie.

Utsikt från gravkullarna vid Västra Karabys kyrka

Det finns många fina platser i Skåne. I måndags åkte Eva och jag på en cachletningstur till Örtofta. En spännande cache låg uppe på den här bronsåldersgraven. Jag tog en liten film (Karaby Hills) från toppen av den högsta gravkulle - Vashögen. På bilden håller Eva i cachen som låg vid roten av en stängselstolpe.

Slaget i Lund

Här i närheten av Lilla Harrie kyrka låg cirka 12000 svenska soldater förlagda i kyla och snöblask i slutet av november 1676. Majoriteten av soldaterna bodde i enkla tält. Sannolikt grävde man ner sig i marken för att få bättre skydd och använde tälten som tak. På andra sidan dalen, bara några kilometer bort, hade danskarna sitt läger. Vad skulle man göra? Man hade att välja på att dö av sjukdomar och kyla eller retirera till Småland och ge upp det man vunnit i freden i Roskilde 1658 eller sätta allt på ett kort och anfalla. Man gjorde det sista och Nordens blodigaste slag tog sin början, december 1676. Karl XI och de svenska soldaterna gick segrande ur striden, men det berodde mer på tur än skicklighet. Vid freden i Lund 1679 så fick Sverige behålla Blekinge, Skåne, Halland och Bohuslän, det man vunnit i freden i Roskilde.
Det är märkligt att stå och titta ut över dagens stilla landskap och tänka på att för bara cirka 330 år sedan så dog eller lemlästades tusentals soldater här.

Ännu en film från gudstjänsten den 28 september 2008

Namnet Jesus vill jag sjunga, sköna namn som ej förgås.

Gudstjänst i Wesleykyrkan på Limhamn 28 september 2008

I dag var kyrkan nästan fullsatt. Vi hade besök av Mats och Sara Ericson som sjöng och spelade. Sara är dotter till vårt pastorspar, Thore och Bitgitta Hildingsson. Mats och Sara hade med sig sin lilla dotter Linnéa.
Innan gudstjänsten började så berättade vår pastor att vi skulle få besök av en man som höll på med att göra en dokumentärfilm om Limhamn. Han ville ha med några filmklipp från en gudstjänst i Wesleykyrkan på Limhamn, invigd 28 juni 1914. Det var roligt att han kom en gång när gudstjänsten var så välbesökt.
Thore predikade om den lame som blev buren av sina vänner till Jesus (Markus 2:1-12). Det var så mycket folk runt huset där Jesus var att de inte kunde komma in. De tog sig därför upp på taket och gjorde ett hål som de firade ner mannen igenom så att han hamnade framför Jesus fötter. Med sitt handlande visade de sin tro, sitt förtroende för Jesus. Temat för predikan var Tron. Thore använde sig som alltid av tre punkter.
Tron är en gåva som kommer när man lyssnar på Guds ord (predikan)
Tron visar sig i handling
Tron är en Guds kraft

En tur till Kävlinge

Lördagen den 27 september åkte vi till Kävlinge. Sju cachar stod på programmet. Vi hittade alla. Eva var duktig. Hon hittade cachen under den låga bron. Efter de sju cacharna smakade det bra med kaffe. Vad tror ni jag pekar på?

Jon och Erik

Något att läsa för den som har läst ut alla sina böcker.

Jag har översatt en gammal folksaga som jag hittade i en bok som jag köpte i London 1997. Boken heter: A sackful of stories for eight Year Olds. Den engelska titeln är Tim O´Leary

Jon och Erik
En gång för länge sedan bodde två skogsarbetare i en liten by i utkanten av en stor skog nedanför ett högt berg. De hette Jon och Erik och var mycket goda vänner.
En dag när Jon kom hem från sitt arbete i skogen gick han upp på det höga berget för att titta på solnedgången. Då fick han se ett troll som satt på en sten bredvid ett stort hål.
- Vad är du för en figur? undrade Jon.
- Jag är din vän, Erik, sa trollet.
- Men du ser ju ut som ett troll, sa Jon.
- Jo du förstår, sa Erik. I går när jag var ute i skogen, så kom jag till en grotta som jag aldrig sett förut. Jag gick in i grottan. Inne i grottan fanns tre dörrar. En dörr var gul, en var grön och en var röd. På marken utanför grottan låg en massa magiska, vassa stenar. Jag skar mig på en av dem och förvandlades till ett troll och hamnade här. Jag sitter fast på den här stenen och kan inte komma loss. Det bor ett annat troll här i berget, som heter Gråsten. Han sa att det låg en stor skatt bakom en av dörrarna i grottan. Om jag kunde få någon att hämta skatten och kasta den i det här hålet, så skulle jag bli människa igen och komma loss från berget. Men det måste vara hela skatten, sa han. Inte den minsta guldpeng fick fattas. Kära Jon, skulle du kunna hjälpa mig?
- Visst vill jag det! Men jag vet inte var grottan ligger.
- Den är inte svår att hitta. Den ligger i skogens mörkaste del bakom skogens högsta gran.
- Ja, då vet jag, sa Jon och gick.
Just då han skulle gå in i skogen så ropade Erik:
- Skatten ligger bakom en av dörrarna, men jag vet inte vilken. Öppnar du fel dörr så händer något hemskt.
- Vad finns bakom de andra dörrarna då? undrade Jon.
- Bakom en av dem bor en jätte med ett ont öga. Får han syn på dig förvandlas du till en sten. Öppnar du den andra dörren så kommer en stormvid och blåser ut dig i den mörka rymden.
- Jag ska nog klara mig, sa Jon och så gick han

Först gick han hem och satte på sig ett par grova skor så att han inte skulle skära sig på någon av de vassa stenarna. Han stoppade en spegel i byxfickan och hängde ett långt rep över axeln. Han tog också med sig två stora säckar, som han kunde lägga skatten i. Sedan gick han rakaste vägen till skogens mörkaste del. Han hittade skogens största gran och bakom den fick han syn på grottan.
Innan han gick in i grottan så tog han ena änden av repet och band det runt den stora granen. Den andra änden band han runt midjan. Han tog upp spegeln och gick in. Stenarna var vassa men han skar sig inte. Inne i grottan fick han syn på de tre dörrarna, en gul, en grön och en röd. Med darrande händer öppnade han den gula dörren. En stormvind kom och försökte blåsa ut honom i rymden, men det kraftiga repet räddade honom. Han sparkade igen den gula dörren och öppnade den gröna. Efter ett tag dök en jätte upp med ett stort lysande öga mitt i huvudet. Jon höll kvickt upp spegeln han hade i handen. Jätten fick syn på sig själv i spegeln och med ett väldigt brak förvandlades han till en stor sten.
Och så öppnade Jon den röda dörren och där låg den stora skatten. Där fanns så mycket guld, pärlor och juveler att bägge säckarna blev alldeles fulla. Det var väldigt tungt att bära säckarna, men Jon var stark. När han kom till sitt eget hus tänkte han först fylla en lite påse med guldpengar och behålla den för sig själv, men så kom han att tänka på Erik. Då skulle ju han fortsätta att vara ett troll och sitta fast borta på det höga berget hela sitt liv. Det fick inte hända, så Jon tog säckarna med skatten och gick till berget.

Efter ett tag var han framme vid berget. När Eriktrollet fick syn på honom, så ställde han sig upp och ropade:
- Skynda dig och kasta skatten i hålet.
Jon tömde bägge säckarna i hålet. Ett par pärlor hamnade vid sidan. Han böjde sig och kastade ner dem också. Just när han skulle resa sig, så fick han en hård spark i ändan. Han ramlade omkull och bakom sig hörde han någon som skrattade elakt. Jon vände sig om och fick syn på trollet, som han trott var vännen Erik.
- Ha, ha, ha, ho, ho, ho. Nu blev du allt lurad. Jag är inte din vän Erik. Jag är trollet Gråsten. Den där skatten har jag länge velat ha, men jag har inte kunnat hämta den själv eftersom jag är ett bergtroll och bergtroll kan inte leva på någon annan plats än uppe på ett berg.
- Men de vassa stenarna då? undrade Jon.
- De är vanliga vassa stenar. Man kan skära sig på dem, men man förvandlas inte till någonting. Jag lurade dig! Ha, ha, ha!
Och så försvann trollet ner i det djupa hålet. Jon vände sig om och gick hemåt och länge kunde han höra hur trollet skrattade och räknade guldpengar.
När han var nästan hemma, så mötte han han sin vän Erik. Jon berättade allt som hänt. När han var klar räckte Erik fram handen och sa:
- Tack ska du ha! Du riskerade livet och sa nej till en stor skatt för att rädda mig. Du är en riktig vän.
- Men du behövde ju inte bli räddad. Du var ju Erik hela tiden.
- Jo, det är sant, men det kunde ju inte du veta.

Att ha en riktig vän är mer värt en alla skatter på hela jorden.

Vad är det i den här berättelsen som gör att man kan kalla den en saga?

Gåta till Camilla

Fem flickor sitter i ett rum och varje flicka har fyra flickor framför sig. Hur många flickor är det?

Bygget vid Albanoskolan

25 september 2008

4 september 2008













Maj 2004

Sommaren 2002

Jag har följt med utvecklingen av tomten där det så kallade Kumlahuset låg. I dag (25 september 2008) tog jag ett nytt kort under min 12397 steg långa promenad.

Fikarast

Dagens fikapaus tog vi i Boklunden i Torna-Hällestad utanför Dalby Lund

Sparsam fru

Jag har en underbar fru på alla sätt. En av hennes många goda egenskaper är att hon är sparsam. Den här fina jackan har hon haft i många år.

Regeringsgatan-Borstahusen-Regeringsgatan

Slottscafét 6 juni 2008

Fredagen den 19 september gick jag den långa promenaden, till Borstahusen och hem. Jag gick 11522 steg, 10,3 km på 105 minuter. Jag förbrukade 602 kcal och förbrände 42,6 g fett. Allt enligt min stegräknare.
Promenaden
Jag gick till vänster när jag kom utanför dörren och efter cirka 50 meter passerade jag fågeldammen vid Wrangelska parken, gick förbi ICA-krysset och lasarettet. Sedan fortsatte jag på Kvarngatan, gick förbi den gamla kvarnen och kom fram till Ernst Ekstrands plan där jag tog ett kort på huset där vuxenskolan har sina lokaler. I området byggdes under 1910-1930- talen en rad villor lämpliga för familjer med många barn. Arkitekten bakom dessa byggnader var Frans Ekelund. Han har också ritat den tjusiga transformatorstationen som står i korsningen Sandvångsgatan-Stora Norregatan. Jag fortsatte på Pilåkersgatan och gick förbi de gula tegelhusen och kom fram till den blomsterprydda rondellen där Pilåkersgatan korsar Ringvägen. Hittills har jag följt den väg som jag under många år cyklat för att komma till Pilängskolan där jag jobbade mellan åren 2003-2008. Jag gick inte fram till skolan, vek i stället av mot Karlslundsparken och passerade den fina fotbollsplanen med konstgräs och de nygjorda skateboardramperna som ligger vid parkeringsplatsen som hör till idrottshallen, fotbollsarenan, Karlslundsbadet och ishallen. Sedan gick jag genom Karlslundparken och kom fram till Villa Gläntan, ett café- och bed - and breakfast-ställe. Jag fortsatte fram till Hälsingborgsvägen, tittade på curlinghallen och den nya bowlinghallen och restaurangen som byggs där. Gick över Hälsingborgsvägen passerade ett område där en mängd nya hus byggs. Fortsatte sedan längs Grönsaksgatan gick förbi flera tjusiga villor och gator med namn från olika sagor, Prinsgatan, Spegelgatan, Snövitgården och till slut kom jag fram till slutet på Grönsaksgatan och såg att det också var ändstationen för 2:ans buss. Jag tog till vänster. På höger sida hade jag nu landet och på vänster sida staden. Jag gick på gränsen mellan stad och land. Jag gick på en grässtig, tog kort på mig själv och gick igenom en trädtunnel, fortsatte fram till Strandvägen, gick förbi Lägergården och hälsade på trägubben som välkomnar besökarna till Borstahusens camping. Jag gick förbi campingplatsen, badbryggan var uppdragen, glasskiosken stängd och där fanns inga campande turister. Efter ett tag kom jag fram till Pumphuset. Jag avstod från att besöka restaurangen, promenerade vidare längs stranden, sa hej till fiskargumman som var på väg till torget i Landskrona för att sälja fisk, såg ut över sundet och noterade att 12.30 färjan hade lämnat Ven och var på väg till hamnen i Landskrona. Så var jag strax framme vid Linds hamn. Därifrån gick jag till Granet, Landskronas gamla avrättningsplats, nu en fin lekpark. Jag fortsatte in på Citadellvägen och gick förbi Rothoffska kolonin. Sveriges första museikoloni, invigd 1993. Sedan gick jag in på den lummiga stigen som går förbi slottscafét där vi firade nationaldagen i somras. Jag gick upp på Eriksgatan och promenerade fram till rondellen vid posten där också Eriksgården ligger, Landskronas första dagis, invigt 1862. Nu var jag nästan framme, behövde bara gå igenom Wrangelska parken för att nå Regeringsgatan 73 där jag bor.

Fikaraster 2008

Eva och jag tycker om att cykla och promenera. Vi har nästan alltid med oss en fikakorg. Fikat är ju utflyktens höjdpunkt.

Bilderna är från:

En bro mellan Asmundtorp och Billeberga,

Trollenäs,

Rastplats utanför Mjölby,

Våra fötter vid brofästet på Limhamn,

Örenäs,

Utanför Helsingör,

Eslöv,

Trollenäs 1:a gången,

Wallåkra,

Helsingör 1:a gången,

Toppen av stenåldersgrav nära Löddeköping,

Möllan i Häljarp,

Stranden vid Rydebäck

Promenad

Jag brukar ta en promenad varje dag. I dag gick jag en tur upp till Vilan och tittade på husen som byggs för sådana som behöver särskilt boende. De byggs på tomten där den gamla Kumlahuset låg. Man kan se Albanoskolan i bakgrunden. Jag gick förbi Suelsgatan där en katt satt och kikade på mig genom ett fönster. I slutet av karl XI:s väg ligger funkishusen som byggdes på 1930-talet. Jag fortsatte mot Selma Lagerlöfs väg och gick sedan Strandpromenaden bort mot Nordkap med sina 1700-tals kanoner och fortet från 2:a världskriget. Sedan gick jag fram mot Strandpaviljongen och skulpturen Solbad vid den långa bryggan där måsarna brukar sitta och vila sig. Jag kastade ett öga på Karl XI:s lejon upp på en av vallarna runt Citadellet. Därefter passerade jag nya vattentornet och alla gamla stridsvagnshinder, gick förbi Seglarpaviljongen, gick mot inloppet där venfärjan brukar komma. Den syntes inte till men kallbadhuset låg där det skulle. Efter en stund kom jag fram till huset, "Gamla kassan". I källaren på det huset låg en gång ett gammalt militärt kassavalv. På lördag tänker någon öppna ett café där. Man ska kunna få en kopp kaffe och nygräddade våfflor. Sedan fortsatte jag upp mot centrum och gick förbi huset där Selma Lagerlöf hade skrivit sin bok Gösta Berlings saga, kom fram till S:t Eriksgatan där trådbussarna går. Nästa hållpunkt var Rådhustorget med skulpturen Västanvind. E fter torget gick jag in på gågatorna. Framför mig gick några unga mammor med sina barnvagnar (kaffelattemammor). Jag passerade H&M, Bokia svängde om hörnet och kom fram till biblioteket och sedan var jag hemma på Regeringsgatan.

Gospeldagen i Värnamo

Lyssna på ett klipp från gruppen Rejoice som jag spelade in med min kamera.

Trollenäs slott

Trolleholm och Trollenäs är två riktiga sagoslott. Får den som äger göra vad som helst med sitt slott. Titta på det stora fönstret på den här bilden i slutet av trappan. Det kan väl inte ha funnits där från början. Får man verkligen sätta in ett sådant fönster i stället för den port som säkert fanns där en gång.

Vi vill ändra på porten till vår kyrka på Limhamn (Wesleykyrkan), sätta in en sorts glas så att människor kan se in i kyrkan och upptäcka hur fin den är. Men det måste man ha en massa tillstånd för att få göra. Exteriören är väl K-märkt på något sätt. Men ett gammalt slott tycks man kunna få ändra hur som helst. Jag undrar vad Ernst skulle säga.

Konsert i Värnamo

I går var Eva och jag i Värnamo och lyssnade på en fin gospelkonsert med två svenska grupper - "Rejoice" från Örebro och "Vocalsis" från Huskvarna samt en av Homecoming sångarna från Texas, Ann Downing. Innan konserten började så var vi flera gospelvänner som samlats i Pingstkyrkan. Vi sjöng homecomingsånger och hade kul. En trumpetare visade hur man kan spela på en kaffepanna.

Så här skriver Ann Downing om sig själv på sin hemsida
"I will sing to the Lord all my life; I will sing praise to my God as long as I live." Psalm 104:33
More than likely you’ve seen Ann Downing as a regular on the popular Gaither Homecoming Video series. However the majority of her time is spent maintaining a full schedule of church concerts and speaking engagements each weekend traveling throughout the United States and Canada.
Apart from her affiliation with the Gaither Homecoming Friends, Ann’s own versatile music style appeals to a wide range of musical tastes and age groups, not just the Gaither Video fans While she is a commissioned song evangelist in the Church of the Nazarene, Ann enjoys sharing her music and ministry with a wide variety of denominations.
Ann’s unique presentation style is also appealing in that she comes down from the platform to communicate with the audience on a very personal level. Her spontaneous, off-the-cuff delivery gives the feeling of a conversational visit rather than a rigid formal program.
Raised on a cotton farm in rural Mississippi, Ann grew up dreaming of the day she’d sing gospel music all over the world. Right out of high school she began to realize that dream by securing a position with the legendary Speer Family, later marrying the man of her dreams and co-founding a group that helped shape the face of Gospel music we have today. She won the industry’s highest honor—the Dove Award—for Female Vocalist within a year of co-founding the Downings and went on to be inducted into the Gospel Music Hall of Fame.
Ann has been lauded with various awards and accolades throughout her gospel music career spanning over forty years. However, she’s quick to tell you that she’s like you in many ways. Fading success? She’s been there! Crumbling marriage or financial ruin? She’s been there! Lost a spouse or experienced a devastating trauma in your family? Ann’s walked in your shoes!
What do you do when you can’t “fix” what’s wrong in your life or the lives of those you love? What do you do when the circumstances of your life beg the question, “do you really believe what you’ve said about trusting God?” Ann’s intensely personal story is one that reaches us all where we live and helps us hold firmly to the promise that “earth has no sorrow that heaven can’t heal.”

Nyhamnsporten

Dagens promenad slutade vid hamnen där venbåtarna lägger till - Nyhamn. Där ligger Landskronas mest attraktiva lägenheter. Flera hus är under byggnad. Det senaste projektet är "Nyhamnsporten" två hus fulla med bostadsrätter i prisklassen 1500000 kr (2 rum) till 4600000 kr (4 rum). De husen är ännu inte påbörjade.

Bilderna visar hur området ser ut i dag (11 september 2008) samt hur där kommer se ut om några år.

Konsumtion

Skapade behov
Grundläggande behov

När jag fick en ny klass och skulle introducera orienteringsämnet så gjorde jag ibland så att jag ritade en människa på tavlan och ställde fråga:
- Vad behöver en människa för att leva och må bra?
Deras förslag antecknade jag runt bilden av människan. Efter ett antal ledande frågor så fick jag fram följande nyckelord: mat, vatten kläder, bostad, luft, vänner, utbildning, arbete.

Och utifrån dem kunde jag tala om vad de olika oä-ämnena skulle handla om. Vad är det naturen i Sverige kan ge dess invånare? Vilka arbeten behöver utföras för att vi skall få det vi behöver? Vilka olika utbildningar behövs? Hur har människan organiserat sig? Hur gjorde man förr?

Det jag skrev upp på tavlan var enligt min mening människans grundläggande behov.
Men det var ju inte alltid så att eleverna svarade som jag tyckte. Det fanns ju mycket som de tyckte var viktigare än det jag hade i tankarna. Vi människor har ju enligt min mening vissa grundläggande behov, som borde gå före allt annat. Men vi människor får ibland svårt att klara av de grundläggande behoven på grund av att vi utsätts för en massa information om, reklam för en massa saker som vi egentligen inte behöver men som framställs så lockande att vi prioriterar dem framför sådant vi verkligen behöver. Det kan leda till att vi i slutet av månaden upptäcker att pengarna inte räcker till hyra och mat.
Varje måndag täcks tamburmattan hemma hos oss av reklamlappar som uppmanar mig att köpa, köpa, köpa sådant jag egentligen inte har något behov av. Sista reklamlappen från OnOff hade på framsidan en bild av en flicka som tittade på allt detta nya som fanns att få för en billig penning.
- Mamma, titta vad billigt. Kan jag inte få en sån. Alla mina kompisar har en sån.
Och den ensamstående mamman som älskar sin dotter och inte vill att hon ska bli utanför och förlora sina vänner tar ett snabblån (SMS)och köper det hennes flicka önskar.

Arbetsgemenskap

Rapsen skördas, fyra arbetare och tre ungar.
Containern dras enkelt och smidigt upp på lastbilen.

I dag tog vi en promenad upp till Överskottsbolaget. Vi tänkte köpa stövlar. Men de hade inte några som var bra. Så det blev inte några stövlar. På hemvägen gick vi in på Netto. Vi brukar inte handla där. Men de har faktiskt mycket som är billigt. Goudaost för 39 kr kilot. Vi ska kanske handla där lite mer när vi båda är pensionärer och inte får några höga löner. På vägen till Överskottbolaget gick vi förbi en stor lastbil som lyfte upp en väldig container och ställde den på flaket. En person och en bil utförde detta arbete. Vilka fantastiska hjälpmedel människan har nu för tiden. Det behövs inte många personer för att utföra ett arbete som det förr behövdes mängder av människor att klara av. Nu kan en lantbrukare klara av skörden själv med hjälp av bara en maskin. Förr var man många. Arbetskraft är dyrt så man spar en massa pengar, men man förlorar mycket arbetsgemenskap. Som barn och tonåring jobbade jag varje sommar på en bondgård. När vi skördade höet så var vi alltid minst fem personer. På bilden kan du se hur många det var som var igång när rapsen skulle skördas sommaren 1951.

Konsumtion

Det har gått hål på min fina T-shirt

Min Kretiv Mission-T-shirt 2008

Min Kreativ Mission-T-shirt 1991


Min sommarskjorta 2008

Min sommarskjorta 1997 Richmond, London, England

För någon vecka sedan läste jag i tidningen att vi i Sverige kastar omkring 20% av maten vi köper. Vilket slöseri. Det var nog därför min mamma alltid sa att vi måste äta upp maten. Det som kommit fram på bordet skulle ner i magen. När tre hungriga tonårsgrabbar satt runt matbordet så gick det ju bra. Hon tycker att det är svårare nu när hon är ensam. Det är inte lätt att laga lagom mycket mat till en person. På bilderna här ovan kan du se vad vi åt idag. Bilden till vänster före och till höger efter. Vi kastar inget. Resterna tar Eva med sig som lunch i morgon.
Mamma kastar ingen mat. Hon kastar inte heller kläder. Hela hennes garderob är full med blusar, kjolar och byxor. Det som inte är trasigt ska man inte kasta. Jag har en sommarskjorta som jag tycker mycket om. Den köpte jag 1997 så den är över tio år. Varför ska man köpa nytt? Det gamla duger. Jag har också en T-shirt som jag köpte när min son gick på dans- och dramaskolan Kreativ Mission. Den köpte jag 1991. Men jag måste nog kasta den nu för när jag strök den efter senaste tvätten så upptäckte jag att det gått hål på den. Under de senaste åren har jag använt den som gymnastiktröja.

Utsikt

Uppe på bronsåldersgraven
Uppe på stenåldersgraven

Vi drack vårt kaffe uppe på toppen av graven. Därifrån hade vi en fin utsikt. Vid horisonten kunde man skymta Rönneberga backar där det finns en rad gamla gravar från bronsåldern. I början av sommaren stod Birger, Astrid och Eva upp på bronsåldersgravarna och tittade mot Barsebäck och då borde de ha sett den gamla stenåldersgravkullen.

Graven var tom

I lördags cyklade Eva och jag till Barsebäck med omgivningar. Eva hade tagit fram koordinaterna till sju cachar. Vi hittade fyra av dem. En av dem låg utanför en gammal grav från bondestenåldern. Jag tyckte gravöppningen var en bra illustration till Jesu uppståndelse så jag målade en ängel och satte dit den utanför graven.