De tre träden
Kapitel 7
Alicia blev så förvånad att hon höll på att ramla omkull. Kunde äppelfröna verka så snabbt. Karo gick framtill sin husbonde, nosade och slickade honom i ansiktet. Då hörde hon en massa arga röster. Det var några som kom på vägen. Alicia tog tag i Skräck, som inte var så skräckinjagande längre och släpade honom mot huset. Karo hjälpte henne. Med förenade krafter lyckades de dra in den sovande mannen i huset. Samtidigt som Alicia stängde dörren var de arga människorna framme vid grinden. Genom en springa i dörren kunde Alicia höra vad de sa.
- Han tog alla tre och så slog han ihjäl sina grannar. Och nu tänker han behålla trollträden för sig själv och alla guldäpplen. Vi vill också ha.
En av männen tog fram en kofot och bände upp grindlåset. Ett ögonblick senare var de framme vid ytterdörren och började banka på den. Som tur var så var dörren gjord av mycket hårt trä och hade ett kraftigt lås.
Vad ska jag göra, tänkte Alicia. Vad händer om de lyckas ta sig in? Slår de ihjäl oss? Tror de verkligen att träden bär guldäpplen. De har inte förstått att äpplena har skapat rikedom hos oss genom att förvandla människornas hjärtan. Rikedomen beror på den givmildhet, vänlighet och omtanke människorna visar varandra.
Det klirrade till. En stor man kom inklivande genom ett fönster. Karo rusade fram och skulle just hugga till när den sovande Skräck vaknade.
- Stopp, Karo! Sitt ner!
Skräck reste sig och gick fram till mannen som brutit sig in genom fönstret.
- Förlåt, men jag hörde inte att du knackade. Kom in och sätt dig. Är det dina vänner som står här utanför och bankar?
Innan mannen hann svara vände sig Skräck till Alicia och bad henne öppna dörren. Ett ögonblick senare var rummet fullt av skrikande människor. Skräck tog en stol och ställde sig på den, höjde ena handen och bad om lite tystnad. Märkligt nog tystnade alla och vände sina blickar mot Skräck.
- Välkomna, sa han. Jag ser att nästan alla mina grannar har kommit. Det är bra för jag har något att berätta. Först vill jag säga att jag känner mig ovanligt glad och lätt. Det är som om en stor stenklump har försvunnit ur bröstet på mig. Vad det beror på vet jag inte. Kanske är det bullens förtjänst som flickan här bjöd på.
Skräck gjorde ett uppehåll i sitt tal och tittade på Alicia.
- Stämmer det? undrade han.
- Ja, jag tror det.
- Vill du vara snäll och berätta vad det var för bulle som jag fick.
Och så berättade Alicia om bullen, fröna och vad som var bra med äppelträden. Hon berättade att Girig och Avund inte alls var döda. De låg medvetslösa i rummet innanför köket i hennes mormors hus. Hennes berättelse tog rätt lång tid. Precis när hon var klar steg solen upp över bergen och lyste in i rummet.
- Tack, Alicia, sa Skräck. Det var goda nyheter. Äppelträden jag stal planterade jag på gården bakom huset.Och i dag ska jag lämna igen dem. Förlåt mig!
- Ja, det gör vi gärna, sa två personer som just steg in genom dörren.
Det var Girig och Avund. Deras ansikten strålade, där fanns inte ett spår av girghet eller avundsjuka längre. Bakom dem stod mormor, Gösta och Göte. Girig och Avund berättade att de vaknat till liv tidigt i morse. Sedan hade mormor bjudit dem på rester av de goda äppelpajerna och nu kände de sig hur friska och starka som helst.
Alicia kastade en blick ut genom fönstret och såg att det hade samlats ännu fler människor utanför huset. Alla ville komma in. När Skräck märkte det så ropade han:
-Kom inte in,vi kommer ut i stället. Vi samlas bakom huset, så ska jag gräva upp träden igen och så kan Alicia och hennes mormor ta dem med sig hem.
Skräck gick först med en spade i handen. När han kom runt huset stannade han och bara gapade. Runt honom trängdes alla andra. Ingen sa något. De bara tittade på de tre äppelträden. De hade vuxit och de var fulla, överfulla med frukter. Glänsande gröna, röda och gula frukter blänkte i solskenet.
Då klev mormor framoch sa:
- De här träden ska inte grävas upp. De ska stanna kvar här. Frukten är till för er.
Aldrig hade de ätit så goda äpplen. Alla åt så mycket de ville. Solen lyste och värmde. Människorna blev gladare och gladare, vänligare och vänligare. När alla var mätta och nöjda kom Skräck fram till mormor med tre äpplen, ett rött, ett gult och ett grönt.
- Ta hem de här och plantera dem där träden stod förut.
- Tack, sa mormor. Du ska inte kallas Skräck längre. Vad är ditt riktiga namn?
- Jag heter egentligen Peter och mina grannar, som jag trodde jag slagit ihjäl heter John och Filip.
Och så lämnade skräcken, girgheten och avunden dalen på andra sidan bergen och i stället fylldes den med samma vänlighet, godhet, hjälpsamhet och hälsa som utmärkte mormors och Alicias dal.
Glada och belåtna lämnade mormor, Alicia, Göte och Gösta sina nya vänner i dalen på andra sidan bergen. När de kommit upp på toppen av kullen som skilde dalarna åt vände sig Alicia om och tittade upp mot Snöklint. Högst uppe på toppen såg hon ett klart, varmt ljus som blinkade åt henne.
- Tack kära lilla lamm, viskade hon tyst för sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar