Miljömedveten dam

Den 90-åriga damen hade med sig två kassar som hon lastat på sin rullator. Den ena var fylld med tidningar och reklam. Den andra innehöll diverse glasburkar, plåtkonserver och hårdplastförpackningar. Hon var på väg till miljörummet - sopsorteringsboden. I fickan hade hon sin tvättstugenyckel, som också gick till miljörummet. Efter ett par försök så lyckades hon få upp den tunga dörren. Sedan fick hon vada genom drivor av skräp som låg kringslängt på cementgolvet. Hon fick vara extra försiktig så att hon inte halkade på alla batterier som rullade kring. Någon hade av någon anledning brutit upp skåpet där man skulle kasta förbrukade batterier och strött ut dem över golvet. I miljörummet fanns tunnor för glas, pappkartonger, tidningar, plåt, hårdplast och elektronikavfall. Men man skulle inte ha vetat vad som skulle ligga i de olika tunnorna om inte anslag talade om vad som skulle kastas i dem. Plast, papper, plåt och glas låg nämligen slängt huller om buller. Soptunnan för elektronikavfall var full med en stor TV. Ett anslag på dörren sa att grovsopor inte fick kastas i miljörummet. Två gånger i månaden ställde man ut en container där skrymmande grejer kunde kastas.
Trots röran så banade sig den gamla damen fram till de olika soptunnorna och läste noga vad som stod på de olika skyltarna och kastade sedan allt mycket ordentligt i rätt tunna. De som skräpat ner hade inte kommit in genom dörren. De hade slagit sönder ett fönster, bestrött golvet med krossat fönsterglas och sedan vänt upp och ner på det mesta. Ett fyrfaldigt leve för den gamla damen: Hurra, hurra, hurra, hurra. En guldmedalj till henne. Vad jag skulle vilja ge soprumsmarrodörerna, förstörarna vill jag inte tala om.
Att det inte ser så stökigt ut på bilderna beror på att en ung nybliven pensionär på 65 år sopat och plockat undan det värsta.