Isig väg till gömman

Eftersom bilbatteriet tömts en gång ville jag att min bilverkstad skulle kolla om det var något fel på batteriet så jag tog bilen till Billesholm där verkstaden ligger. Batteriet var helt okey. Verkstadskillen trodde att innerbelysningen kunde varit på. Hur som helst, nu fungerar allt.
I lördags letade jag reda på en av cacharna som låg längs en vintrig skogsväg i Billesholm. Eftersom jag var i Billesholm så tänkte jag leta reda på en till. GPS:n visade att det var lite drygt 600 meter till gömman. Orkar jag det? tänkte jag. "Ja!" sa jag till mig själv. Med GPS:n i ena handen och staven i den andra så gav jag mig iväg. Det var svårare än  jag trodde. Vägen var isig och hal och jag var lite stapplig. Efter cirka 500 m vände GPS-pilen och pekade rakt ut på ett risigt, snöigt skogshygge. Pilen pekade på en hög kulle. Cachen hette Utkik så den låg förmodligen uppe på den där kullen. När jag bara hade 40 meter kvar så spärrades min väg av ett djupt dike. Där fanns ingen bro så jag fick gå ner i diket och med hjälp av staven ta mig över. Det gick med knapp nöd. Jag hörde hur Eva sa i mitt inre: "Det måste finnas en annan och lättare väg!" Men jag fortsatte. Nu var jag framme vid en brant och hal sluttning. Högst upp på kullen fanns en plattform. Med hjälp av några unggranar lyckades jag kravla mig upp. Och där under plattformen såg jag en liten burk. Med hjälp av ett verktyg från min geocacheväska fick jag upp locket och kunde skriva in mitt namn. Nu tillbaka samma väg. Enda sättet att ta sig ner för kullen var att åka kana på stjärten. Jag blev lite blöt. Hade  jag vetat att det skulle vara så svårt att ta sig till cachen hade jag nog avstått.
Hemma i Landskrona stannade jag på McDonalds och åt en hamburgare. Sedan lät jag OK:s automattvätt göra ren bilen.
Nu ska jag tvätta mina kläder om 10 minuter och sedan vila mig.