Människovärde

Så här skriver en insändare i Sydsvenskan - 4 oktober 2009: "Vad är egentligen människovärde? Människovärdet är definitivt inte något absolut utan i allra högsta grad relativt."
Vidare skriver han/hon:
"Det finns två slags människovärden och de är bägge relativa: affektionsvärdet och nyttovärdet."
Den man tycker om har ett värde (nära och kära) och den som kan vara till någon nytta.
Detta kommer insändaren fram till genom att först sopa undan allt religiöst trams.
Han har rätt. Utan en tro på en Gud som skapat människan till sin avbild så har inte människan något värde i sig och detta kan få och har fått hemska följder. Läs tidningarna och se hur vi människor behandlar varandra.
Men nu är vi skapelser. Människan är inte en varelse som kommit till av en slump, utan någon tanke, utan någon mening. Varje människa är önskad och speciell och har i Guds ögon ett mycket högt kärleksvärde och hon är betrodd med en speciell uppgift. Hon ska råda över skapelsen, älska Gud och sin nästa som sig själv. Hon är en förvaltare, har ett moraliskt ansvar inför Gud. Hon är inte något djur. Ett djur kan inte ställas till svars för sina handlingar, ett djur följer sin instinkter. En människa är däremot ansvarig för vad hon gör och kan ställas till svars för sina handlingar. Men hon förkastas aldrig. Även när hon misslyckas med sin uppgift är hon älskad. Gud önskar hela tiden ta henne i handen och resa henne upp , hjälpa henne och visa på det goda livet. Såsom Gud älskar oss ska vi också älska varandra. Alla har samma värde, alla är skapade av Gud.
Skulle den som skrev insändaren läsa detta så kanske han skulle säga till mig: Kan du bevisa det du säger?
Nej, det kan jag inte. Jag bara vet det ty min Bibel säger det. Jesus, han som uppstod från det döda, säger det.