Mors dag

I dag ringde jag och pratade med min 91-åriga mamma. I november förra året ramlade hon i badrummet och bröt axeln och underarmen. Hon blev liggande nästan ett helt dygn innan hon fick hjälp och kom till lasarettet. Hon repade sig dock förvånansvärt fort. Nu klarar hon sig själv med del hjälp från kommunen.
Hon berättade att hon i dag varit ute och handlat. Hon går ner till affären med hjälp av sin rullator. Är det inte svårt, undrade jag, backen ner till affären är ju brant. Jo, men det går sa hon. Ibland släpper jag rullatorn och då rullar den iväg antingen åt vänster eller höger och då springer jag efter den. Men då kan du ju ramla, sa jag. Nej då! Jag springer så försiktigt och lite roligt måste man ju ha. Bra gjort av en som fyller 92 år i december.

Ängelholm

Den här duggregniga fredagen tog vi en tur till ett friluftsområde i Ängelholm och letade cachar. Vi hittade nio stycken.

Christina

Balkongfika

I dag har vi satt ut våra balkongmöbler och fikat.

Söndag, måndag, tisdag

Vi har just kommit hem från Norge (23-25 maj) där vi träffade våra barn och barnbarn. Det var jättekul. Inspekterade deras nybygge och spelade Europas länder. Maries Svenn som nästan är byggnadssnickare, nickade och sa att allt verkade bra, inget fuskbygge på gång.

Hofterup

Doktorn säger att jag är sjuk. Vad säger bilden? En cache var gömd uppe i trädet.

Kappsegling

Nu har torsdagsseg-lingarna börjat. Eva och jag var nere vid hamnen och tittade. Fiskebåten Emma höll på att kollidera med segelbåtarna som var på väg till start. Filmen visar själva starten.

Akrylmålning

Medan Eva ser på ishockey målar jag. Här är mina två senaste bilder.

Skäralid

Mina blodvärden är nu så bra att en operation kan äga rum. Jag mår bra för övrigt.

I dag kom lite sommarvärme till Skåne. Vi satte oss i bilen och åkte till Skäralid och letade reda på några cachar. En låg under trappan in till restaurangen. Där var fullt med gäster. Lite senare på eftermiddagen hade gästflödet tunnat ut. Endast två äldre damer satt vid ingången. Jag hade sett att cachen låg under trappan. Jag struntade i damerna, dök ner på knä och plockade fram lådan. Jag vände mig mot damerna och sa att jag hade lagt min matlåda här under det vi promenerade runt i parken. De såg mycket förvånade ut. Men eftersom jag är en ärlig person så berättade jag sanningen. De hade hört talas om geocaching och tyckte det var intressant att få se ett par äkta geocachare. De var själva fågelskådare. På bilden sitter vi och fikar.

Min bror Bo

I torsdags och fredags fick Eva och jag ett mycket uppskattat besök av min bror Bo (Bobbo) från Stockholm. Vi hann med några promenader. Landskrona är Selma Lagerlöfs stad. Inspirerad av detta faktum så klev Bo upp i predikostolen vid Gamla kyrkans grund och citerade inledningen till Gösta Berlings saga. Speakerrösten ljuger. Bo står inte i samma kyrka som Gösta Berling stod i.

Väntan med förväntan

I väntan på att helandet ska manifestera sig i min kropp så ägnar vi dagarna åt promenader. I samband med dagens promenad (11500 steg) så passade jag på att inspektera min cache på Kryddgården vid Citadellet. Där hade kommit upp en massa svampar som såg ätbara ut. Är det någon som känner igen svampen? Jag vet att flera av våra vänner är duktiga på sånt.

De lyckades inte

Två gånger har man försökt att dränera mina gallgångar, men man har inte lyckats. Jag ringde till kirurgmottagningen i Lund och sa att jag fortfarande mådde väldigt dåligt. De sa att det brukar ta tid, men jag sa att någon sorts förbättring borde ha märkts. Så jag fick dem att gå med på att jag fick gå och ta prover på lasarettet här i Landskrona. Labbet i Landskrona skickade snabbt in provsvaren till Lund och när jag ringde dit vid tolvtiden fick jag reda på att bilirubinvärdet stigit igen upp till nästa 180. Normalvärdet ska vara under 50 tror jag. Jag fick en ny tid på måndag då de ska göra ett nytt försök. Nu måste det gå!!!

Rask promenad

Efter att man i måndags satt in ett nytt rör i gallgångarna har bilirubinet gått ner från 180 till 140. Takten verkar vara 20 steg per dag. Jag hoppas klådan snart ska ge med sig.

Innan jag åkte hem från lasarettet i går så träffade jag en sjukgymnast som sa att det var bra om jag var vid god kondition när operationen skulle äga rum. Så jag satte i gång. I dag blev det en promenad på 6 km (55 min) När jag passerade citadellet såg jag att man hade släppt ut fåren. Jag tog också en bild på mig själv.

Väntan

Nu har jag väntat i tre veckor på att stoppet gallgångarna skall åtgärdas. I morgon ska det bli.