I går kväll (söndag) när vi satt och drack kaffe så ringde telefonen. Det var en av våra grannar som undrade om vi hade något vatten. Jag gick ut i köket och vred på kranen. Den gav bara ifrån sig en tunn, smal stråle. Jag skyndade mig att fylla så många kärl som möjligt. Jag fick inte ihop många liter förrän kranen slutade rinna helt och hållet. Min granne och jag gick ner ikällaren för att se om där fanns någon huvudkran som stod och läckte, men så var inte fallet. När vi kom upp så bad Eva oss titta ut genom fönstret. Hela gatan hade blivit en flod. Jag ringde tekniska verkens jourtjänst och det dröjde inte länge förrän en grävmaskin var på plats. Men vi behövde vatten så jag gick ner i källaren och hämtade vår gamla campingvattendunk och åkte till några vänner på andra sidan stan och bad att få lite vatten. Det gick bra så nu hade vi vatten till kaffe, enklare tvagning och tandborstning. Toalettspolningen fick vänta. Men gatuläckan lagades snabbt och redan vid niotiden i dag hade vattnet återvänt. En sådan här händelse gör att man märker hur van man är att alltid ha tillgång till rikligt med vatten och vad handikappad man känner sig när kranen slutar rinna.
2 kommentarer:
..ja du, tänk så beroende vi är av vatten, och vilken tur vi har i denna delen av världen som har vatten så nära och alltid (eller nästan alltid då!!)
Det vet jag hur det är att vara utan vatten. När stormen "Gudrun" drog förbi här i Småland, var vi utan både vatten och el i 7 dagar. Det var kämpigt. Inte kunna diska/duscha/spola på toan. Åka till brandstationen med stora dunkar att hämta vatten i. Matlagningen fixade vi ganska bra tack vare vår vedspis i köket.
Tyvärr kan jag nog inte hjälpa Eva med hennes kryss.
Skicka en kommentar