Den otekniske

I dag när jag kom hem efter att ha grävt ner en cache (julklappssäck) i Karlslundsparken så sa Eva att lampan över köksbordet var trasig. Det var inte någon vanlig glödlampa som var trasig och som man bara skruvar ur och sedan skruvar i utan det här var en sådan där liten som man inte får ta i med bara händer och som man inte skruvar i utan bara trycker i. Den här lilla lampan var också väl skyddad av en flera olika anordningar som först måste skruvas bort innan lampan kunde pillas loss. Efter att först ha letat reda på en lämplig skruvmejsel (inte det lättaste) så satte jag igång att skruva. Lampan satt ovanför köksbordet där Evas nybakade saffransbullar och muffins låg. Det gick bra att skruva loss glasen, tog endast 15 minuter, och sätta dit lampan. Men sedan kunde jag absolut inte få dit glasen igen, alldeles för små skruvar och muttrar. Jag fick inte dit dem, skulle ha behövt fingrar smalar än ett nyfött barns. Jag gav upp. Och en lampa som inte lyser är inte till någon glädje så jag skruvade loss den från väggen och la den i lådan med skräp som ska köras till tippen. Nu finns bara tre hål i väggen kvar som visar var lampan satt.