När jag var nere och städade i källaren i går kväll så hittade jag en pärm med gamla brev. I ett av kuverten, inkilat bakom fodret, så låg det ett tunt ihopvikt papper. När jag vecklade upp det så såg jag att det var ett brev som jag letat efter länge. Brevet som Eva skrev till mig i januari 1959 efter att vi hade träffats på Oreborg på en ungdomsledarkurs. Hade hon vetat vad det brevet skulle leda till, att vi åtta år senare skulle gifta oss, så hade hon kanske tänkt sig för en eller två gånger innan hon skrev. Men jag är mycket tacksam för att hon gjorde det. Det var tack vare det brevet och min pappas tjat på mig att jag skulle svara på det, som jag i dag kan se tillbaka på 45 års lyckligt äktenskap. Tack älskade Eva för att du skrev den gången, att du fick en sådan inspiration att skriva som du skriver i inledningen till brevet "Just nu fick jag sådan inspiration att skriva ett brev till dig, och eftersom tanke och handling äro ett hos kvinnan, sitter jag nu här." Brevet i sin helhet återger jag här med Evas tillstånd. |
1 kommentar:
Tänk vad ett så enkelt brev ändå kan ställa till med. Så många liv det har påverkat. Måste ha varit roligt att hitta det till slut - du får nog rama in det, tror jag.
Skicka en kommentar