Jonas jul 3

Markus hinner inte avsluta sin fråga. Helt plötsligt är det som hela himlen exploderar. Men det hörs inget ljud. Det blir bara väldigt ljust. Alla herdarna vaknar. Ljuset är så starkt att de är tvungna att hålla för ögonen. Och så blir det ännu ljusare, ett ljus starkare än solen. Nu är de riktigt rädda. Då hör de en stark röst. Det låter som om den kommer från många håll samtidigt. En strålande, himmelsk ängel visar sig. Det är den som talar och nu kan de höra vad den säger:
“Var inte förskräckta! Se jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren! Om ni går in i staden och bort till stallet som den stora stjärnan lyser på, så ska ni finna ett nyfött barn, som ligger i en krubba!”
- Oj, säger Jonas och rycker Markus i manteln. Det är Jesus! Det är barnet som Jesaja talade om. Kom vi skyndar oss dit.
- Ja, men vänta lite. Se det kommer flera änglar. Å, de måste vara flera tusen.
Ljuset har mildrats lite. Det är inte så skarpt. Det är skönt och varmt. Den himmelska ängeln har slutat tala och i stället börjar den väldiga änglahären att sjunga och prisa Gud.
“Ära vare Gud i höjden och frid på jorden!”
“Det är som i kyrkan på julottan, fast mycket, mycket vackrare”, tänker Jonas
Efter ett tag så tystnar sången och alla änglarna lämnar jorden och försvinner in i himlen. Och det blir mörkt, men inte riktigt lika mörkt som förut. Herdarnas och Jonas kläder lyser med ett sällsamt ljus. Det är som om lite av det himmelska ljuset har fastnat i deras kläder. Alla är tysta och tittar på varandra. Efter stund säger Markus:
- Kom, så går vi till stallet, som ängeln talade om. Det ligger där borta.
Det är inte svårt att hitta dit. Stallet badar i ljuset från den stora stjärnan. Jonas ser sig omkring. Finns det inga blommor som han kan plocka. Han vill gärna plocka några blommor och ge till Jesus. Då får han syn på en gul jasminbuske. Han bryter av några blommor och så går de. Markus och Jonas går först. Bakom dem kommer de två bröderna, Natanael och Johannes och sedan Markus pappa och farbror och ytterligare några herdar. “Det borde vara många fler,” tänker Jonas. “Alla människor i hela Betlehem borde vara här. Varför är de inte det? Det är kanske så att alla inte har sett det vi såg. Och vad beror det på i så fall?”
Jonas tänker att det får han fråga pappa om när han kommer hem. Och att han ska komma hem, tar han för givet.