permission

Just sitter jag hemma vid min dator. Jag har fått permission till i morgon (påskdagen). Marie och Sven tar hand om mig. Jag hoppas att jag inom en inte för avlägsen framtid ska bli utskriven - helst nästa vecka.

Inlagd på sjukhus

Sedan den 5 mars har jag legat inlagd på Onkologiska kliniken 86 rum 9. En av lungsäckarna har fått ett hål som man nu håller på att reparera. Det tycks vara svårt. Bed att man lyckas

Ingen behandling i dag

Mina blodvärden var dåliga. Man röntgade kungorna. Jag får besked nästa vecka (tisdag 5 mars kl. 11.30) då jag ska träffa en av överläkarna

Uranieborg

I dag när jag var nere vid Sundet fick jag se den nya färjan Uranieborg i trafik för första gången..

Isig väg till gömman

Eftersom bilbatteriet tömts en gång ville jag att min bilverkstad skulle kolla om det var något fel på batteriet så jag tog bilen till Billesholm där verkstaden ligger. Batteriet var helt okey. Verkstadskillen trodde att innerbelysningen kunde varit på. Hur som helst, nu fungerar allt.
I lördags letade jag reda på en av cacharna som låg längs en vintrig skogsväg i Billesholm. Eftersom jag var i Billesholm så tänkte jag leta reda på en till. GPS:n visade att det var lite drygt 600 meter till gömman. Orkar jag det? tänkte jag. "Ja!" sa jag till mig själv. Med GPS:n i ena handen och staven i den andra så gav jag mig iväg. Det var svårare än  jag trodde. Vägen var isig och hal och jag var lite stapplig. Efter cirka 500 m vände GPS-pilen och pekade rakt ut på ett risigt, snöigt skogshygge. Pilen pekade på en hög kulle. Cachen hette Utkik så den låg förmodligen uppe på den där kullen. När jag bara hade 40 meter kvar så spärrades min väg av ett djupt dike. Där fanns ingen bro så jag fick gå ner i diket och med hjälp av staven ta mig över. Det gick med knapp nöd. Jag hörde hur Eva sa i mitt inre: "Det måste finnas en annan och lättare väg!" Men jag fortsatte. Nu var jag framme vid en brant och hal sluttning. Högst upp på kullen fanns en plattform. Med hjälp av några unggranar lyckades jag kravla mig upp. Och där under plattformen såg jag en liten burk. Med hjälp av ett verktyg från min geocacheväska fick jag upp locket och kunde skriva in mitt namn. Nu tillbaka samma väg. Enda sättet att ta sig ner för kullen var att åka kana på stjärten. Jag blev lite blöt. Hade  jag vetat att det skulle vara så svårt att ta sig till cachen hade jag nog avstått.
Hemma i Landskrona stannade jag på McDonalds och åt en hamburgare. Sedan lät jag OK:s automattvätt göra ren bilen.
Nu ska jag tvätta mina kläder om 10 minuter och sedan vila mig.

Predikan Wesley

Det gick bra att åka till kyrkan. Bilbatteriet fungerade som det skulle. Jag predikade över ämnet Guds Ord. Jag talade utifrån Ordspråksboken 4:20-27. Huvudrubriken på predikan var: Min Son, tag vara på mitt tal. Och mina tre punkter var:
1. Ordet föder dig på nytt. Du blir en ny skapelse.
2. Ordet vägleder dig så du inte går vilse bland alla idéer och uppmaningar du möter varje dag.
3. Ordet skapar tro.
När Jesus visade sig för sina lärjungar så står det i Luk 24:41 att de inte kunde tro. De gladde sig och förundrade sig. Gud vill inte väcka förundran utan tro. Jesus går därför igenom skrifterna och det är då tron kommer. Han som stod framför dem var Guds Messias, Guds Son som försonat dem och kommit för att de skulle ha liv i överflöd.

När jag varit hemma några timmar och vilat mig lite (Jag är väldigt trött i bland) så ringde telefonen och en röst sa:
- Talar jag med Rune Lundblad?
- Ja!
- Hej, jag heter Svante Sjöberg. Vi var klasskamrater på gymnasiet och sedan gjorde vi lumpen tillsammans på KA4:as befälskola.

Svante när vi uppvaktade vår klassföreståndare, Brita Fjelkestam, en Luciadag

Jag kommer mycket väl ihåg Svante. Han undrade hur jag mådde och jag var ju tvungen att tala om att jag hade cancer. Han berättade då att flera av våra klasskamrater hade dött bland andra Magnus Edgren, Dick Thernelius, Marianne Frisell. Han hoppades att jag skulle kunna hålla mig vid liv till maj då man planerat en återträff. I maj är det 50 år sedan vi tog studenten. Han sa också att han kom ihåg att jag hade en stark tro så han trodde jag hade många människor jag kunde tala med och få hjälp av. Och det har jag ju också fått och vad som är ännu bättre. Min Frälsare Jesus Kristus bär mig hela vägen hem till mitt  himmelska hem. Tack Herre för din godhet.

Tomt batteri

I dag tänkte jag leta reda på några cachar. Jag satte på min mina polarkläder och gick ner till bilen. Men min nya fina Micra startade inte. Batteriet var tom. Så jag ringde till Mr Falck som kom efter en timme och startade bilen. Kör två mil sa Mr Falck så blir batteriet fullladdat. Jag körde till Billesholm där jag visste att det fanns några cachar. Jag loggade in en av dem. Namn: "Ruinen". Det gick bra och när jag skulle starta bilen så gick det fint. Hoppas det går lika bra när jag ska köra till kyrkan i morgon.