Jesu död och uppståndelse

Varför Jesus måste dö!

En gång för rätt så många år sedan stod jag och samtalade med min granne. Jag hade just klippt färdigt gräsmattan och min granne hade beskurit sina äppelträd. Vi pratade om lite av varje. Efter ett tag så kom frågan om världens ondska upp. Eftersom min granne visste att jag tillhörde en frikyrka och brukade stå och predika på torget så undrade han varför Gud inte gjorde någonting åt ondskan. Varför fick onda människor fortsätta att ställa till det för andra.

Vad tycker du att Gud ska göra? undrade jag.

Han kunde inte ge något bra svar på den frågan, men något borde han väl göra, sa han. Han kunde väl skicka iväg de onda till någon mörk och otrevlig plats. Frågan är väl om det då skulle finnas några människor kvar på jorden. Problemet med ondskan är att den har blivit en del av människan. Gud säger i sitt ord att alla människor har syndat och syndar.

Det började i begynnelsen. Människan hade skapats till Guds avbild och Gud hade gett henne i uppdrag att ta hand om hela skapelsen, vårda den och råda över den. Hon skulle älska Gud och sina medmänniskor som sig själv. Den värld människan levde i då var underbar. Gud hade också gett människan möjlighet att utan tvång ge sin kärlek till Gud. Det skulle hon göra genom att lita på honom, tro på honom. Därför hade Gud mitt i den värld han skapat planterat ett träd med en speciell frukt. Ät inte av den, sa Gud, för då kommer du att dö bort från mig. Men den Onde kom och frestade människan. Ät, sa han, det är inte farligt. Den frukten kommer att göra att du blir helt självständig. Du kommer att bli som Gud och kunna leva ditt eget liv som du själv vill. Människan föll för frestelsen och åt och människan blev utelämnad åt sig själv och den Onde som hon satt sin tro till. I stället för att älska Gud valde hon att ge sin tro till den onde. Hon förlorade gudsgemenskapen, hon förlorade Livet. Hon förlorade sin mänsklighet. Hon flydde från Gud när han nalkades. Gudsljuset i henne hade blivit mörker. Den värld hon skulle ta hand om började brytas ner liksom gemenskapen människor emellan. Krig och andra vansinnigheter blev allt vanligare.

Det finns ingen helt god människa. Alla har ådragit sig skuld inför Gud. Från människors inre strömmar ondskan ut mer eller mindre och det är därför världen ser ut som den gör. Men Gud älskar människan - dig och mig - och vill att människan skall komma till honom. Men det går inte. En syndig människa som kommer in i Guds närhet blir förskräckt och flyr för där i Guds närhet så ser hon hur hon ser ut. Hon kan inte leva i gemenskap med Gud. Guds renhet och människans syndighet går inte ihop. Men Gud älskar människan och vill upprätta den gemenskap de hade i begynnelsen.

Så vad gör han? Han söker upp henne. Men han kommer inte iklädd all sin härlighet. Han kommer som människa, gömd inne i Jesus.

Och nu finns en sann människa på jorden igen, en människa som lever som Gud tänkt att hon skall leva, i en nära gemenskap med honom själv. Gudsgemenskapslivet visade sig i de gärningar Jesus gjorde:

Han botade sjuka, mättade hungriga, stillade stormar, uppväckte döda. Han stod emot den Ondes alla frestelser. Han gjorde bara det han såg sin himmelske Fader göra. Ingen människa styrde honom, bara Gud. Och därför lyckades allt vad han företog sig. 

Människorna ville då göra honom till kung, till sin kung. Tänk att ha en sådan kung som kunde ordna världen så att alla hemskheter försvann. Men Jesus tackade nej. Om Gud genom Jesus rättade till allt på jorden så skulle ondskan ändå finnas kvar inom människan. Skulden hon ådragit sig genom sina onda handlingar skulle fortfarande vara där. Därför skulle hon inte kunna tillbringa evigheten efter sin jordiska död i det himmelska riket, i Guds närhet. Evigheten skulle hon få fortsätta att leva i mörker.

Vägen människan hade slagit in på ledde in i det ytterste mörkret, in i evig död och pina. Det vill inte Gud så därför går han själv in på den vägen. Han går till den syndiga människans slutstation för att där fånga upp henne. Han tar på sig människans skuld och dör.

Men döden kan inte behålla honom. Han uppstår.

Alla människor har syndat och måste dö. Men människan har nu fått en möjlighet att välja att dö med Jesus eller att dö utan honom. De som väljer att dö med Jesus får också del av hans uppståndelse, hans liv. Vilka väljer den vägen? Jo, de som har sett sin skuld, sett ondskan i sina egna liv och därför är förtvivlade över det och ropar till Gud: Rädda mig, hjälp mig! Det ropet hör Gud och pekar då på Jesus och säger: Följ honom och ta emot det han gjort. Det är en gåva som Gud ger dig av nåd. Den som tar emot den gåvan blir av med sin skuld och får nytt liv i sitt inre - gudsgemskapslivet. Hon går från mörker till ljus. Hon kan säga som en av Jesus apostlar skrev en gång: Nu lever inte mer jag, utan Jesus Kristus lever i mig och det liv jag lever här i världen lever jag i tro på honom. Hade Jesus inte tagit på sig människans skuld och dött så skulle hela mänskligheten ha varit räddningslöst förlorad. Men det ville inte Gud.

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Joh 3:16

 Jag älskar dig Herre! Led mig på den rätta vägen! Hjälp mig att göra din vilja. Du är min Herre och Frälsare.