Tack för allt, kära pappa

Tisdagen den 11:e juni dog vår pappa, Rune Lundblad, i tron på sin Frälsare. Marie satt vid hans sida.

Pappa lämnade jordelivet med stor tacksamhet över Guds nåd under ett rikt liv, och vi vet att han såg fram emot att få möta sin älskade Eva igen.

Begravningen äger rum i Wesleykyrkan på Limhamn fredagen 12:e juli kl 13.

Vi vill tacka alla som har läst och kommenterat på hans blogg genom åren.

Till sist några kort från pappas 70-årsdag den 6:e april.

Kram från Marie och Anders

I väntan på gästerna.

Sista förberedelserna.

Tårtan väntar på hungriga gäster.

Kommer de inte snart?

Jo, titta, där står de!

Ring, ring.

Grattis, Rune!

Födelsedagsbarnet!

Metodisterna är ett sjungande folk.

Altstämman?

Dotter och syster.

Och så litet fika.

Och mera fika.

Hemma

Nu har jag varit hemma från sjukhuset i två veckor och jag klarar mig bra utan hjälp. Den 2 maj får jag besök av ett sjukvårdsteam dit jag kan vända mig om jag får problem. På torsdag åker jag till Norge och blir borta en dryg vecka. Marie hämtar mig och så turas vi om att köral.

Hemma

I dag blev jag utskriven från sjukhuset. De ansåg att lungan var tillräckligt bra. Den ger nog inte mer än 50% av normal förmåga. Jag får klara mig med 1,5 lungor. Skönt att vara hemma.

permission

Just sitter jag hemma vid min dator. Jag har fått permission till i morgon (påskdagen). Marie och Sven tar hand om mig. Jag hoppas att jag inom en inte för avlägsen framtid ska bli utskriven - helst nästa vecka.

Inlagd på sjukhus

Sedan den 5 mars har jag legat inlagd på Onkologiska kliniken 86 rum 9. En av lungsäckarna har fått ett hål som man nu håller på att reparera. Det tycks vara svårt. Bed att man lyckas

Ingen behandling i dag

Mina blodvärden var dåliga. Man röntgade kungorna. Jag får besked nästa vecka (tisdag 5 mars kl. 11.30) då jag ska träffa en av överläkarna

Uranieborg

I dag när jag var nere vid Sundet fick jag se den nya färjan Uranieborg i trafik för första gången..

Isig väg till gömman

Eftersom bilbatteriet tömts en gång ville jag att min bilverkstad skulle kolla om det var något fel på batteriet så jag tog bilen till Billesholm där verkstaden ligger. Batteriet var helt okey. Verkstadskillen trodde att innerbelysningen kunde varit på. Hur som helst, nu fungerar allt.
I lördags letade jag reda på en av cacharna som låg längs en vintrig skogsväg i Billesholm. Eftersom jag var i Billesholm så tänkte jag leta reda på en till. GPS:n visade att det var lite drygt 600 meter till gömman. Orkar jag det? tänkte jag. "Ja!" sa jag till mig själv. Med GPS:n i ena handen och staven i den andra så gav jag mig iväg. Det var svårare än  jag trodde. Vägen var isig och hal och jag var lite stapplig. Efter cirka 500 m vände GPS-pilen och pekade rakt ut på ett risigt, snöigt skogshygge. Pilen pekade på en hög kulle. Cachen hette Utkik så den låg förmodligen uppe på den där kullen. När jag bara hade 40 meter kvar så spärrades min väg av ett djupt dike. Där fanns ingen bro så jag fick gå ner i diket och med hjälp av staven ta mig över. Det gick med knapp nöd. Jag hörde hur Eva sa i mitt inre: "Det måste finnas en annan och lättare väg!" Men jag fortsatte. Nu var jag framme vid en brant och hal sluttning. Högst upp på kullen fanns en plattform. Med hjälp av några unggranar lyckades jag kravla mig upp. Och där under plattformen såg jag en liten burk. Med hjälp av ett verktyg från min geocacheväska fick jag upp locket och kunde skriva in mitt namn. Nu tillbaka samma väg. Enda sättet att ta sig ner för kullen var att åka kana på stjärten. Jag blev lite blöt. Hade  jag vetat att det skulle vara så svårt att ta sig till cachen hade jag nog avstått.
Hemma i Landskrona stannade jag på McDonalds och åt en hamburgare. Sedan lät jag OK:s automattvätt göra ren bilen.
Nu ska jag tvätta mina kläder om 10 minuter och sedan vila mig.

Predikan Wesley

Det gick bra att åka till kyrkan. Bilbatteriet fungerade som det skulle. Jag predikade över ämnet Guds Ord. Jag talade utifrån Ordspråksboken 4:20-27. Huvudrubriken på predikan var: Min Son, tag vara på mitt tal. Och mina tre punkter var:
1. Ordet föder dig på nytt. Du blir en ny skapelse.
2. Ordet vägleder dig så du inte går vilse bland alla idéer och uppmaningar du möter varje dag.
3. Ordet skapar tro.
När Jesus visade sig för sina lärjungar så står det i Luk 24:41 att de inte kunde tro. De gladde sig och förundrade sig. Gud vill inte väcka förundran utan tro. Jesus går därför igenom skrifterna och det är då tron kommer. Han som stod framför dem var Guds Messias, Guds Son som försonat dem och kommit för att de skulle ha liv i överflöd.

När jag varit hemma några timmar och vilat mig lite (Jag är väldigt trött i bland) så ringde telefonen och en röst sa:
- Talar jag med Rune Lundblad?
- Ja!
- Hej, jag heter Svante Sjöberg. Vi var klasskamrater på gymnasiet och sedan gjorde vi lumpen tillsammans på KA4:as befälskola.

Svante när vi uppvaktade vår klassföreståndare, Brita Fjelkestam, en Luciadag

Jag kommer mycket väl ihåg Svante. Han undrade hur jag mådde och jag var ju tvungen att tala om att jag hade cancer. Han berättade då att flera av våra klasskamrater hade dött bland andra Magnus Edgren, Dick Thernelius, Marianne Frisell. Han hoppades att jag skulle kunna hålla mig vid liv till maj då man planerat en återträff. I maj är det 50 år sedan vi tog studenten. Han sa också att han kom ihåg att jag hade en stark tro så han trodde jag hade många människor jag kunde tala med och få hjälp av. Och det har jag ju också fått och vad som är ännu bättre. Min Frälsare Jesus Kristus bär mig hela vägen hem till mitt  himmelska hem. Tack Herre för din godhet.

Tomt batteri

I dag tänkte jag leta reda på några cachar. Jag satte på min mina polarkläder och gick ner till bilen. Men min nya fina Micra startade inte. Batteriet var tom. Så jag ringde till Mr Falck som kom efter en timme och startade bilen. Kör två mil sa Mr Falck så blir batteriet fullladdat. Jag körde till Billesholm där jag visste att det fanns några cachar. Jag loggade in en av dem. Namn: "Ruinen". Det gick bra och när jag skulle starta bilen så gick det fint. Hoppas det går lika bra när jag ska köra till kyrkan i morgon.

Norgebesök

Den här veckan har Anders, Irene och flickorna hälsat på. Det var jätteroligt. De skötte all marktjänst. Jag kunde bara ta det lugnt, vila så mycket jag hade lust.

Barnasinne 3

Har varit lite trött och skakig i benen ett tag. Men i dag tog jag mig samman och letade reda på en cache som låg gömd i en lekpark. Det gick bra att leta. Det dåliga vädret gjorde att barnen höll sig inomhus.

Familjebesök

Närmaste veckorna händer en hel del. I dag kommer min bror Bo och hälsar på några dagar. Jag hämtar honom i Lund 15.35. Bo följer med mig på  behandlingarna jag ska ha på torsdag och fredag. På lördag morgon kommer Marie. Bo åker samma dag. De hinner äta frukost tillsammans. Marie åker tillbaka till Norge på söndag eftermiddag. Tisdagen den 19 februari kommer familjen Anders och stannar några dagar. Jag tror de åker hem på fredagen eller lördagen. De har sportlov. Söndagen den 24 ska jag predika i Wesley. Jag hoppas jag ska orka med detta men jag räknar med att få hjälp med en hel del markservice.

Fem cachar

I dag har det varit rätt fint väder, lite vind och lite sol. Jag plockade fram min GPS och gick en liten cacherunda på några kilometer. Dagens första cache hette Åhoj och den låg gömd inne i ramen på en gammal rostig cykel som var inslängd bland några buskar i ett dike. Efter lite snubblande bland snåriga buskar fick jag syn på den. Den andra cachen hette Åskådare. Det var en liten leksaksfigur som  låg gömd inne i ett rör i närheten av en fotbollsplan. Den tredje cachen hette Åverkan. En liten leksakslarv gömde cacheburken. Den fjärde cachen hette Åderlåtnning. Cachburken låg gömd inne i en stor spruta. Den femte cachen hette Åbo. Jag såg gömman. Den satt högt upp i ett träd. Inom mig hörde jag Evas röst som sa. Du får inte klättra upp. Du kommer att ramla ner. Jag lydde och gick vidare till nästa cachegömma som hette Åtråd. Jag fick syn på en tråd som jag drog i och då dök gömman upp. Dagens skörd blev fem cachar.

Skrivarbyte

För några veckor sedan slutade min skrivare att fungera. Trots att Anders var här så lyckades vi inte få ingång den. Så i går gjorde jag slag i saken och köpte en ny -  Samsung CLP-325 Laser färgskrivare, flott värre. Jag var lie osäker på om jag skulle våga. Skulle jag kunna installera den själv utan hjälp av Eva eller Anders. Jag hade hört att man först var tvungen att avinstallera gamla skrivare så jag letade reda på min gamla HP-skrivare och tog bort den från datorn. Det var djärv gjort. Sedan anslöt jag den nya skrivaren, letade reda på dess installationsprogram och satte igång och efter en del klickande så signalerade datorn att skrivaren var på plats i datorn så nu var det bara att fylla på papper. Men se det gick inte. Lådan som papprena skulle ligga i gick inte att dra ut hur jag än försökte. Så jag gick tillbaka till affären där jag köpt den PerfectEuronics Landskrona. De sa att jag förmodligen hade glömt att dra bort några tejpbitar. Jag gick hem och letade tejpbitar  men fann inga. Efter att jag ryckt lite i lådan gick jag tillbaka till affären. De visade mig en likadan skrivare som jag köpt och de drog i dess låda och det var inte några problem att få ut den. Du får komma in med skrivaren så får vi se på den sa de. Så jag gick hem och hämtade min bilnycklar och krånglade ut bilen ur den fina fickparkeringen jag gjort tidigare, lassade i skrivaren och for upp till affären. Och till min häpnade hade de inga större besvär med att få ut lådan. De skakade den bara lite djärvt i sidled och så lossnade den. Jag bad att få försöka och jag lyckades också. Ilastning av skrivare körning tillbaka till platsen där jag parkerat tidiger. En bil hade försvunnit så nu var det enkalare att fickparkera. Jag börjar bli riktigt bra på det nu. Och så kånkade jag iväg med skrivare 150 meter innan jag var framme vid port 73. Bra gjort av mig med tanke på att jag inte är helt frisk. Nu kunde jag stoppa i papper och skrivaren belönade mig med en snygg utskrift av farfar Sven med det nydöpta barnbarnet Mille.

Mer behandling

Hej mina bloggvänner. Det var länge sedan jag skrev något. Jag vill bara berätta om hur det går för mig. Förra årets behandling av cancern var inte lyckad så jag ska få nya behandlingar under en 3 månaders period. Läkarna lovar inget men hoppas att denna nya behandlingsomgång ska lyckas bättra än den förra. Jag har varit lite tveksam om jag ska gå med på flera behandlingar. Himlen lockar.