Efter att vi ätit och diskat gick vi ut på stan för att se på julskyltningen och folkvimlet. Ljusklädda träd, prat, skratt och en liten barnkör och en stilla hamn.
söndag 30 november 2008
lördag 29 november 2008
Psalm 119:131
Det finns en psalm i Bibeln som lyfter fram Gudsordet på ett särskilt sätt och det är Bibelns längsta psalm, psalm 119. Så här står det i vers 130
När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.
Av detta lär jag mig:
1. Ordet behöver öppnas. Man behöver ha hjälp med att förstå vad Gud har att säga. Man kan inte utforska Gud själv, men man kan få lära känna Gud genom att han uppenbarar sig själv.
2. Ordet ger ljus. När Gud uppenbarar sitt ord så blir man delaktig av en kunskap som inte är av den här världen. Det är en kunskap som inte kommer från den här världens förståsigpåare. Den förklarar det som sker på ett annat sätt än vad TV-soffspecialisterna säger.
3. Det ger förstånd åt enkla människor. Ordet öppnas för dem som ärligt och uppriktigt längtar efter att få höra från Gud. Det uppenbaras för människor som säger: Jag vet inte, visa mig, Herre, din väg.
2. Ordet ger ljus. När Gud uppenbarar sitt ord så blir man delaktig av en kunskap som inte är av den här världen. Det är en kunskap som inte kommer från den här världens förståsigpåare. Den förklarar det som sker på ett annat sätt än vad TV-soffspecialisterna säger.
3. Det ger förstånd åt enkla människor. Ordet öppnas för dem som ärligt och uppriktigt längtar efter att få höra från Gud. Det uppenbaras för människor som säger: Jag vet inte, visa mig, Herre, din väg.
Jesus sa:
Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda. Joh 9:39
Den som säger: Jag ser inte, jag vet inte, jag kan inte, visa mig. Han får se.
Den som säger: Jag ser, jag vet, jag kan, du behöver inte visa mig. Hans blindhet kommer att bestå och fördjupas.
Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda. Joh 9:39
Den som säger: Jag ser inte, jag vet inte, jag kan inte, visa mig. Han får se.
Den som säger: Jag ser, jag vet, jag kan, du behöver inte visa mig. Hans blindhet kommer att bestå och fördjupas.
torsdag 27 november 2008
onsdag 26 november 2008
tisdag 25 november 2008
Laxå 1976
Vi flyttade till Laxå 1971. Då växte samhället. många hyreshus byggdes. Hela det stora området med hyreshus som syns på det gamla vykortet från 1976 är rivna. Vi bodde i huset längst upp till höger. Bakom vårt hus låg en värmecentral. Det finns ett litet kryss på kortet. Det satte Marie när hon skickade kortet till sin farmor och farfar och ville tala om på vilken skola hon gick. Det måste hon ha skickat någon gång mellan 1978-1981.
Köpenhamn den 24 november 2008
I Igår var vi på vår jultur till Köpenhamn. I år kombinerade vi glöggdrickandet med cachletning. Vi hittade 12 stycken. En ledtråd till en av cacharna var: Inne i en långsmal, vit hög cylinder. Den låg inne i en flaggstång. En cachlåda såg ut som ett cigarettetui. Den höll vi på att missa.
På Ströget visade Greenpeace en hög med kasserade datorer. Vem tar hand om dem och på vilket sätt?
lördag 22 november 2008
Julstädningen har börjat
I dag när vi just skulle sätta oss och äta frukost upptäckte Eva att det var väldigt dammigt på många ställen. Fram med dammtrasan, frukosten får vänta.
fredag 21 november 2008
torsdag 20 november 2008
Tvättstugan
tisdag 18 november 2008
måndag 17 november 2008
söndag 16 november 2008
Min självbiografi - avsnitt sommarstugan.
Sommarstugan 2007
Nu är jag klar med min självbiografi. Det blev sju delar. Här kommer avsnittet om sommarstugan i Västanvik.
Sommarstugan 1975
Sommarstugan
Nu hade vi bil och kunde göra längre utflykter. En dag beslöt vi oss för att ta en tur till Västanvik, ett sommarstugeområde i närheten av Medevi. Vi skulle bara åka dit och titta hur det såg ut. Vi snirklade oss in i området och fick syn på en skylt som visade in på ett område där man sålde sommarstugetomter. Där fanns också ett visningshus, ett Borohus. Vi parkerade bilen och gick dit. En försäljare fick tag i oss och började berätta om tomterna och huset. Man behövde inga pengar om man hade lust att köpa. Man fick låna allt, både till tomt och till hus. Man kunde köpa tomt och hus direkt och få huset levererat ett år senare. Och till vår egen häpnad gjorde vi det. Utan att ha planerat att köpa något så skrev vi på köpepappren och när vi åkte hem den dagen så var vi ägare till en sommarstugetomt och en sommarstuga som skulle komma ett år senare. Hur skulle detta gå? Vi började vrålspara och efter ett år hade vi nästan så mycket som behövdes för att komma igång med röjning och grundarbeten för huset som skulle komma våren 1974. Pengar som fattades fick vi låna av Ruth och Sixten. Sommaren 1973 hade vi inget hus men en tomt. Vi tog med oss vårt tält och bodde där några dagar medan jag fällde tallar och röjde platsen där huset skulle stå. Vi anlitade en byggmästare som hette Torkel. Han fixade grunden och reste huset när det kom. Vi fick också hjälp av Lindhes och Selins och ettårsarbetaren Tomas Andersson som bodde i Kumla och hjälpte till i församlingen där. Han höll på och utbildade sig till byggnadssnickare.
Huset kom på plats och för att spara pengar så kom vi överens med Torkel att vi själva skulle sätta upp innerväggarna och spika på fjällpanelen som skulle klä husets utsida och ordna med altanen. Det gick men det blev väl inte så bra. Vatten, el och telefon drogs in och våren 1975 var allt klart utom golvbeläggningen i stora rummet. Vi kunde bo där. Sommaren 1975 var varm och vi tillbringade hela sommaren i vårt nybyggda sommarhus.
Nu hade vi bil och kunde göra längre utflykter. En dag beslöt vi oss för att ta en tur till Västanvik, ett sommarstugeområde i närheten av Medevi. Vi skulle bara åka dit och titta hur det såg ut. Vi snirklade oss in i området och fick syn på en skylt som visade in på ett område där man sålde sommarstugetomter. Där fanns också ett visningshus, ett Borohus. Vi parkerade bilen och gick dit. En försäljare fick tag i oss och började berätta om tomterna och huset. Man behövde inga pengar om man hade lust att köpa. Man fick låna allt, både till tomt och till hus. Man kunde köpa tomt och hus direkt och få huset levererat ett år senare. Och till vår egen häpnad gjorde vi det. Utan att ha planerat att köpa något så skrev vi på köpepappren och när vi åkte hem den dagen så var vi ägare till en sommarstugetomt och en sommarstuga som skulle komma ett år senare. Hur skulle detta gå? Vi började vrålspara och efter ett år hade vi nästan så mycket som behövdes för att komma igång med röjning och grundarbeten för huset som skulle komma våren 1974. Pengar som fattades fick vi låna av Ruth och Sixten. Sommaren 1973 hade vi inget hus men en tomt. Vi tog med oss vårt tält och bodde där några dagar medan jag fällde tallar och röjde platsen där huset skulle stå. Vi anlitade en byggmästare som hette Torkel. Han fixade grunden och reste huset när det kom. Vi fick också hjälp av Lindhes och Selins och ettårsarbetaren Tomas Andersson som bodde i Kumla och hjälpte till i församlingen där. Han höll på och utbildade sig till byggnadssnickare.
Huset kom på plats och för att spara pengar så kom vi överens med Torkel att vi själva skulle sätta upp innerväggarna och spika på fjällpanelen som skulle klä husets utsida och ordna med altanen. Det gick men det blev väl inte så bra. Vatten, el och telefon drogs in och våren 1975 var allt klart utom golvbeläggningen i stora rummet. Vi kunde bo där. Sommaren 1975 var varm och vi tillbringade hela sommaren i vårt nybyggda sommarhus.
Vi sålde den 1977
torsdag 13 november 2008
Köpenhamn
onsdag 12 november 2008
Psaltaren 119
Psalm 119 är den längsta psalmen i Bibeln - 176 verser. Den rubrik som Svenska folkbibeln satt över psalmen är: Den gudfruktiges tröst i Herrens ord.
Så här lyder verserna 129-136
Underbara är dina vittnesbörd, därför tar min själ dem i akt. När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor. Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud. Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom du gör med dem som älskar ditt namn. Gör mina steg fasta genom ditt tal, låt ingen synd bli mig övermäktig. Befria mig från människors förtryck, jag vill hålla fast vid dina befallningar. Låt ditt ansikte lysa över din tjänare och lär mig dina stadgar. Strömmar av tårar rinner från mina ögon, därför att man inte tar vara på din undervisning.
Vad får jag lära mig av dessa verser?
1. Hans ord är underbart.
Det är därför jag lyssnar till det.
2. Det skänker förstånd åt enkla människor
Det är Gud som förklarar ordet och det är de ödmjuka som får reda på vad det betyder.
3. Hans ord gör att vi kan gå stadigt fram genom livet.
Det är när man lyssnar till vad Gud har att säga som man kan vandra genom livet utan att ryckas med
av vad som är politiskt korrekt för tillfället,
av vad som står på dagstidningarnas förståsigpåsidor,
av vad som TV-soffexperterna säger,
av vad som är den allmänna meningen.
Så här lyder verserna 129-136
Underbara är dina vittnesbörd, därför tar min själ dem i akt. När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor. Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud. Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom du gör med dem som älskar ditt namn. Gör mina steg fasta genom ditt tal, låt ingen synd bli mig övermäktig. Befria mig från människors förtryck, jag vill hålla fast vid dina befallningar. Låt ditt ansikte lysa över din tjänare och lär mig dina stadgar. Strömmar av tårar rinner från mina ögon, därför att man inte tar vara på din undervisning.
Vad får jag lära mig av dessa verser?
1. Hans ord är underbart.
Det är därför jag lyssnar till det.
2. Det skänker förstånd åt enkla människor
Det är Gud som förklarar ordet och det är de ödmjuka som får reda på vad det betyder.
3. Hans ord gör att vi kan gå stadigt fram genom livet.
Det är när man lyssnar till vad Gud har att säga som man kan vandra genom livet utan att ryckas med
av vad som är politiskt korrekt för tillfället,
av vad som står på dagstidningarnas förståsigpåsidor,
av vad som TV-soffexperterna säger,
av vad som är den allmänna meningen.
tisdag 11 november 2008
Tvättdag
I dag gick jag upp nästan lika tidigt som Eva. Jag hade bokat tvättstugan till klockan 07.00. Det blev två maskiner. Jag var klar 09.30. Jag sorterade tvätten. Plockade fram strykjärnet och började stryka. När jag stryker står jag i vardagsrummet samtidigt som jag lyssnar på en Homecoming DVD. Jag var klar omkring klockan 11.00. Då satte jag på datorn och skrev lite på min självbiografi. Jag har kommit fram till 1972. Jag skrev om vårt första läger på Knutstorp. Det var Maries och Anders första läger. Jag höll på med det en dryg timme. Sedan tog jag mig en kopp kaffe och läste ut boken Playing for Pizza av John Grisham. Den handlar om en amerikansk proffsfotbollsspelare (amerikansk fotboll inte soccer) som misslyckats i USA och spelar en säsong i Italien. En kul och ovanlig Grisham. Engelskan var inte så svår att förstå. Det som gjorde den lite svårläst var att jag inte vet så mycket om amerikansk fotboll. Sedan gick jag ut och handlade. Det blir korv med pepparrotssås till middag i dag.
lördag 8 november 2008
Gränslösa dagar i Helsingör
torsdag 6 november 2008
Tidig julbetraktelse
På ett varuhus
Redan nu i början av november börjar varuhusen fyllas med jul. Stjärnor, adventsljusstakar, julgranar, tomtar och änglar trängs med alla andra varor vi skall lockas att köpa. Stora plakat talar om vad som är årets julklapp. Frukt- och godisdiskarna svämmar över. Blomsterhörnan är full med julstjärnor, amaryllisknoppar, hyacinter och begonior i lysande färger. Ur varuhusets högtalare strömmar julmusiken.
På väggen med hyllor fulla med julprydnader så har en hylla reserverats för julkrubbor av olika slag, storlekar och prisklasser. En julkrubba hör ju också julen till. En krubba som är större än de andra får extra uppmärksamhet. I krubban ligger ett litet barn. En kund tittar nyfiket på barnet och lyfter upp det och går fram till en av de unga expediterna som står och plockar upp julprydnader ur en kartong och frågar:
– Vad är det här för ett barn?
– Om det låg i en av krubborna så är det Jesusbarnet.
Kunden som aldrig hört talas om något Jesusbarn blir nyfiken och undrar:
– Vad har han med julen att göra?
– Jag vet inte riktigt, men vi säljer rätt många sådana där prydnader så här före jul..
Just då ändrar julmusiken i högtalarna karaktär. Bandet har kommit fram till den religiösa sångavdelningen och en sångare börjar sjunga "Nu tändas tusen juleljus".
Du står i närheten och har hört hela samtalet mellan kunden och expediten. Du går fram och tar kunden i armen och säger:
– Jag hörde din fråga. Lyssna på sången så får du svaret.
Sångaren har kommit fram till andra versen och ur högtalarna kan man höra orden:
"Och över stad och land ikväll går julens glada bud
att född är Herren Jesus Krist
vår Frälsare och Gud."
– Där har du svaret på din fråga. Barnet du håller i handen är vår Frälsare och Gud. Det är på grund av hans födelse vi firar jul. Men det har man glömt i stort sett. Man tror att han bara är en av julens många dekorationer i stället för att vara julens egentliga centrum. Han borde lyftas fram och få fylla hela varuhuset med sin närvaro, glans och härlighet så att allt annat försvann.
Sångaren har avslutat "Nu tändas tusen juleljus" och börjat på sången "Stilla natt" Du och kunden står stilla och lyssnar. Tredje versen ropar ut:
"Stilla natt, heliga natt!
Mörkret flyr, dagen gryr.
Räddningstimman för världen slår,
nu begynner vårt jubelår.
Kristus till jorden är kommen,
oss är en Frälsare född."
När sången tystnat står du och kunden tysta en stund och sedan säger ni hej till varandra och skiljs åt. Den religiösa delen av sångbandet är slut och någon börjar sjunga: "Hej tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara" Du stänger dina öron och går bort till kafeterian och sätter dig och ber:
Herre, låt människorna få syn på dig.
Du som är världens frälsare
Du som är ljuset som lyser i mörkret och som inte mörkret kan vinna över.
Du som har kommit för att vi skall ha liv, ja, liv i överflöd.
Du som är vägen sanningen och livet.
Amen
Redan nu i början av november börjar varuhusen fyllas med jul. Stjärnor, adventsljusstakar, julgranar, tomtar och änglar trängs med alla andra varor vi skall lockas att köpa. Stora plakat talar om vad som är årets julklapp. Frukt- och godisdiskarna svämmar över. Blomsterhörnan är full med julstjärnor, amaryllisknoppar, hyacinter och begonior i lysande färger. Ur varuhusets högtalare strömmar julmusiken.
På väggen med hyllor fulla med julprydnader så har en hylla reserverats för julkrubbor av olika slag, storlekar och prisklasser. En julkrubba hör ju också julen till. En krubba som är större än de andra får extra uppmärksamhet. I krubban ligger ett litet barn. En kund tittar nyfiket på barnet och lyfter upp det och går fram till en av de unga expediterna som står och plockar upp julprydnader ur en kartong och frågar:
– Vad är det här för ett barn?
– Om det låg i en av krubborna så är det Jesusbarnet.
Kunden som aldrig hört talas om något Jesusbarn blir nyfiken och undrar:
– Vad har han med julen att göra?
– Jag vet inte riktigt, men vi säljer rätt många sådana där prydnader så här före jul..
Just då ändrar julmusiken i högtalarna karaktär. Bandet har kommit fram till den religiösa sångavdelningen och en sångare börjar sjunga "Nu tändas tusen juleljus".
Du står i närheten och har hört hela samtalet mellan kunden och expediten. Du går fram och tar kunden i armen och säger:
– Jag hörde din fråga. Lyssna på sången så får du svaret.
Sångaren har kommit fram till andra versen och ur högtalarna kan man höra orden:
"Och över stad och land ikväll går julens glada bud
att född är Herren Jesus Krist
vår Frälsare och Gud."
– Där har du svaret på din fråga. Barnet du håller i handen är vår Frälsare och Gud. Det är på grund av hans födelse vi firar jul. Men det har man glömt i stort sett. Man tror att han bara är en av julens många dekorationer i stället för att vara julens egentliga centrum. Han borde lyftas fram och få fylla hela varuhuset med sin närvaro, glans och härlighet så att allt annat försvann.
Sångaren har avslutat "Nu tändas tusen juleljus" och börjat på sången "Stilla natt" Du och kunden står stilla och lyssnar. Tredje versen ropar ut:
"Stilla natt, heliga natt!
Mörkret flyr, dagen gryr.
Räddningstimman för världen slår,
nu begynner vårt jubelår.
Kristus till jorden är kommen,
oss är en Frälsare född."
När sången tystnat står du och kunden tysta en stund och sedan säger ni hej till varandra och skiljs åt. Den religiösa delen av sångbandet är slut och någon börjar sjunga: "Hej tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara" Du stänger dina öron och går bort till kafeterian och sätter dig och ber:
Herre, låt människorna få syn på dig.
Du som är världens frälsare
Du som är ljuset som lyser i mörkret och som inte mörkret kan vinna över.
Du som har kommit för att vi skall ha liv, ja, liv i överflöd.
Du som är vägen sanningen och livet.
Amen
måndag 3 november 2008
söndag 2 november 2008
Söndagen den 2 november 2008 i Wesleykyrkan på Limhamn
I dag har vi varit på gudstjänst. Vår pastor predikade om himlen med utgångspunkt från Josua 1:10-11. Josua befallde folkets tillsyningsmän och sade: Gå genom lägret och säg till folket: Gör i ordning färdkost åt er. Ty om tre dagar skall ni gå över Jordan för att komma in i och inta det land som Herren, er Gud, har gett er till besittning.
Predikan
Ökenvandringen (vår livsvandring) var slut. Nu skulle de bara gå över Jordan (lämna jordelivet) och sedan var de inne i Löfteslandet (himlen).
Gör i ordning färdkost. (tron på Jesus. Den gåva som Gud av nåd ger Evigt liv i Kristus Jesus)
Ökenvandringen (vår livsvandring) var slut. Nu skulle de bara gå över Jordan (lämna jordelivet) och sedan var de inne i Löfteslandet (himlen).
Gör i ordning färdkost. (tron på Jesus. Den gåva som Gud av nåd ger Evigt liv i Kristus Jesus)
lördag 1 november 2008
Helgfika
Efter gudstjänsten i Betelkyrkan på Råå åkte vi hem och drack kaffe och lyssnade på en CD med Evangelistkvartetten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)