Nedskräpat

Man skulle kunna tro att människor i en universitetsstad skulle ha så pass stort förstånd att man höll snyggt omkring sig. En promenad genom stadens centrala delar visade på motsatsen. Trots tidig eftermiddag så låg drivor av skräp längs gatorna. Det föranledde mig att läsa en dikt jag lärde mig av scouterna i början av 1950-talet.

O svenska folk

O, svenska folk av frejdad stam som under sekler dragit fram förutan skam och nesor.

Jag gåve dig ett smickrets vin

om du ej levde som ett svin

på dina söndagsresor.

När du till landet dig beger

då far du ut och skräpar ner

på alla environger och trasten sitter halva dan och skäms för dig som är från stan

och sjunger sorgesånger.

På tuvan där som barn jag lekt

har Pettersson sin frukost stekt

Här ser ni sköna rester.

Uppå klippans kala häll

ligger gnagda revbensspjäll

från Anderssons semester.

Längst ute på den öde ön

där vågen fräser salt och grön

och luften skärs av måsar.

Det låg en båt där några dar.

Nu ligger det en fläskbit kvar och tjugo tomma påsar.

Tro ej jag hädar och därför när min vackra dikt är slut

tar jag en sopkvast och går ut i Sveriges land och städar.