Sofiero

Sofiero har fått pris som Europas vackraste trädgårdspark. Vi var där i dag men gick inte in. Vi gick runt i bokskogen utanför parken och letade cachar i stället. Vid en stor bok, som vinden fällt, bland en massa buskar och högt gräs låg en cachburk gömd. Eva hittade den. Därefter blev det fika. Vi hittade var sin sten att sitta på.

Järavallen

I dag tog vi en tur till Järavallen. Vi gick en längre naturslinga. Fikade på en skuggig plats i skogen. En ekorre gjorde oss sällskap. Vi bjöd honom på jordgubbar och salladsblad. Jordgubben tog han med sig upp i en tall där han lät sig väl smaka.

Efter Järavallen åkte vi till Bjärred och letade reda på tre cachar. En satt rätt högt uppe i ett träd och till min glädje upptäckte jag att jag nu är så pass frisk att jag kan klättra i träd. Om du tittar noga så kan du se cachburken uppe bland grenarna.

Skäralid

Sist vi var här var i slutet av maj. Då trodde jag inte att jag skulle kunna vara så snabbt tillbaka efter operation. Vi hittade åtta cachar. På bilden har jag slagit mig ner för att vila lite. Vi hade hittat en stor cachlåda under en gammal arbetarbod. Den var full av gosedjur som geocachbarn kunde få plocka till sig. Efter att ha letat efter ytterligare en cache utan att finna den så återvände vi till arbetarboden. Där mötte vi en geocachfamilj med ett litet barn som stolt visade upp gosedjuren hon tagit ur lådan.

Efter cachpromenaden satte vi oss på en bänk vid dammen i Skäralid, tittade på änderna och fikade.

Bänken är tillbaka

I dag tog vi en längre promenad. Vi skulle kolla om våra cachar var i ordning. Den som ligger längst bort heter "I ett hus vid skogens slut" Den behövde repareras. Dessutom kunde vi notera att bänken som funnits där och varit borta en tid nu kommit tillbaka och fått sällskap av ett bord. En härlig fikaplats med utsikt mot Ven, Ålabodarna och Helsingör med Kronborgs slott. Vi slog oss ner och njöt av utsikten och vårt fika. En kille från Helsingborgs ishockeylag (Redskins) tränade löpning i backarna nedanför oss. Han gick ner och sprang uppför den branta backen minst tio gånger. Det fick mig att minnas Lars och min träning vid el-ljusspåret i Laxå. En dryg kilometers löpning och sedan träning i en backe. Lars var snabbast. Han hade dessutom fixat en längdhoppsgrop där han tränade längdhopp.

Stenskogen i Höör

I dag tog vi en tur till Höör och resultatet blev 7 cachar. Den första låg vi Lidel i Höör. Det var en mycket märklig gömma. Det var nära att vi missade den. Cachen var ett magnetpapper som satt fast på sidan av ett elskåp.Man skulle skriva sitt namn på baksidan av papperet. Efter den cachen for vi till Stenskogen - ett mycket kuperat naturområde strax utanför Höör. Här bröt man natursten fram till 1:a världskriget. Den femte cachen vi hittade i dag blev vår 700:e. Det firade vi med att fika.

Vårt bröllopsbord

Astra Zeneca

I dag uppmärksammade Sydsvenskan geocachingen. I en artikel på tidningens lundasida stod det att polisen hade fått uppgifter om att någon sett en person placera ett föremål högt uppe i en stolpe vid en gångbro i närheten av läkemedelsföretaget Astra Zeneca. Man trodde väl att det var en bomb av något slag. Tänk om något sett mig när jag la tillbaka cache-burken under Pyttebron i Ängelholm och trott att brosprängning var på gång.

Ängelholm

I dag tog vi en tur till Ängelholm. Resultatet blev 11 cachar. Nu ligger vi på 498:onde plats bland Sveriges geocachare. På bilden har jag hittat en cache under Pytte-bron i Ängelholm. Efter fikat gav vi oss ut på ett el-ljusspår där någon hade lagt ut 6 cachar på temat Astrid Lindgren.

A nice cup of tea

Den här historien hittade jag i Homecoming magazine - en amerikansk månadstidning som vi prenumererar på:
One day my mother was out, and my dad was in charge for me. I was maybe 2 years old. Someone had given me a little tea set as a gift, and it was one of my favorite toys.
Daddy was in the living room, engrossed in the evening news, when I brought him a little cup of "tea" which was just water. After several cups of tea and lots of praise for such yummy tea, my mom came home.
My dad made her wait in the living room to watch me bring him a cup of tea, because it was "just the cutest thing!"
My mom waited, and sure enough, here I came down the hall with a cup of tea for Daddy. She watched him drink it up.
Then she said, "Did it ever occur to you that the only place she can reach to get water is the toilet?"

Upptrocklad

I dag var jag inne i Lund och man tog bort mina stygn - 35 stycken - och så blev jag utskriven. Återbesök om 2-3 veckor.

Bandaget

Jag tog ett kort på bandaget. Det blir ett långt ärr. Det verkar som om de skar upp halva buken. Det gör inte ont längre. Jag har slutat äta smärtstillande tabletter.

Hemma igen

I går åkte jag hem från sjukhuset. Permission över helgen. På måndag ska jag vara tillbaka. Då kommer de att ta bort stygnen och jag blir förmodligen utskriven.

Så är det fredag morgon. Jag har just ätit frukost - en skål med havrefras, äppelmos och mjölk, en kopp kaffe och en hård smörgås med ost. Inte någon stor portion. Jag ska äta lite åt gången men ofta. Min magsäck är förminskad och tarmförbindelserna annorlunda än förut. Men allt tycks fungera bra.

Mat genom munnen

Första måltiden på en dryg vecka. Tack Gud för din nåd och godhet.

På bättringsvägen

I dag har jag blivit av med alla slangar utom en - näringsdroppet.

Nationaldagen

I går var Eva och Marie här. Härligt med en sådan underbar fru och dotter. Vi kunde inte fika tillsammans för min så kallade mage har inte kommit igång ännu efter operationen. Jag fick frukost, lunch och kvällsmat i droppform direkt in i blodet. Då behöver maten inte ta omvägen över magen. Jag får skölja munnen med vatten eller vichyvatten. Vichyvatten är bra mot svamp i munnen. Bilderna visar mitt tillfriskningsrum på avdelning 13. Bo undrar vilken vår e-post adress är. Den är: rune.lundblad@bahnhof.se

På väg att bli frisk

Hej alla bloggvänner. Nu ligger jag på avdelning 13 i Lund och mår rätt så bra, alla slangar utom en är borttagna.