En kall regnig fredag

I dag har det regnat. Jag har varit hos tandläkaren. Inga hål. Härligt. Dammat och dammsugit och strukit tvätten från igår.
Sedan tog jag en promenad. Jag ville fotografera området där Kumlahuset låg. Där växer det fram ny bebyggelse. Jag har med kamerans hjälp följt utvecklingen under några år. Det byggs rätt så mycket i Landskrona. Jag har tagit en hel del kort nere vid hamnen också där en hel liten stadsdel börjar ta form.
Den här filmen visar promenaden och utsikten från vårt vardagsrumsfönster.

Två gamla TV-program

Här är två teckningar som jag ritade för sex år sedan. De föreställer två TV-program som var väldigt populära då.
1. Vilka TV-program? 2. Vilka var programledarna?

Självporträtt

Två teckningar: Självporträtt och högläsning

Gäster

I måndags 27 oktober 2008 fick vi besök av tre Selea - Daniel, Jonathan och Judith. Det var roligt, de gladde oss mycket. Vi tittade in på museet och promenerade runt på citadellet.

Bilderna föreställer:

Den gamla lanthandeln,

Thulins flygplan och bil,

Citadellet

Ny skrivare

Så här ser den nya skrivaren ut som vi köpte i lördags. Den kan både skriva, kopiera och scanna

Center Syd

I går var vi på Center Syd i Löddeköpinge och köpte en "Tre i ett skrivare" (kopiator, scanner, skrivare) Men först hade vi letat reda på tre cachar, en låg i en bunker ute vid stranden vid Barsebäck, en i skogen och en vid Center Syd (Den 177:e)

Fikabilden måste ju också vara med.

Här syns cachen inne i kanontornet.

Stockholm Midsommarkransen och Aspudden, Hägerstensvägen

År 1944 flyttade vi till Stockholm. Pappa hade fått tjänst som pastor i S:t Johannes metodistförsamling på Svandammsvägen 28. Han var pastor där mellan åren 1944 och 1950. Vi bodde på Hägerstensvägen 106, två rum och kök, mamma och pappa och vi tre pojkar. När vi flyttade dit så var Trygve 4 år, jag 1 år och Bo nyfödd.
I tisdags, 21 oktober, åkte jag till Stockholm för att hälsa på mamma några dagar (tisdag-torsdag) På onsdagen åkte vi till Midsommarkransen, Svandammsvägen, tittade på den gamla metodistkyrkan som köpts av Nyapostoliska kyrkan. Sedan promenerade vi ner till Hägerstensvägen och tittade på huset där vi bodde i 4 år. Vi passerade den gamla biografen Tellus, som till min förvåning fortfarande visade filmer. Sedan gick vi igenom Svandammsparken, nerför Valfartsbacken till Hägerstensvägen och bort till nummer 106. Vi bodde tre trappor upp. Efter att ha fikat tog vi tunnelbanan hem till Rissne, Odalvägen 16 där mamma bor nu. Det blev en lång promenad, strongt gjort av min 90-åriga mamma .

Göteborgsresan 17 oktober - 19 oktober 2008

Under helgen åkte vi till Göteborg för att vara med på en Emmausträff i Kållered.
Vad en Emmausträff handlar om kan få en aning om genom att läsa Luk 24:13-32 ...... och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla skrifterna ..... och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade skrifterna för oss?"
Vi gav oss i väg tidigt från Landskrona för att hinna åka ut till kyrkogården i Kviberg för att se till Ruth och Sixtens grav. Vi visste att gravstenen behövde göras ren så vi hade tagit med oss skurmedel och skurborste.
Som alltid när vi åker någonstans så passar vi också på att leta efter cachar. Vi hittade en på vägen till Göteborg och två i Kviberg och tre i Kållered och en i Hindås.

Mamma Mia

Mamma Mia - filmen går fortfarande i Landskrona.

Fiskehamnen i Borstahusen

Deckare

Jag har just läst ut en deckare av Lee Child, en så kallad bladvändare, spännande. Trots att det var igår jag läste ut den så kommer jag inte ihåg titeln. En typisk amerikansk deckare, skurkarna får stryk och dödas av en osårbar superhjälte som alla kvinnor älskar. I sista kapitlet övermannas bovarna av hjälten och man tror att allt är klart, men så kvicknar en bov till och man tror att det är ute med hjälten och då kommer superhjälten och allt är klart.

När jag läser sådana slut så kommer jag att tänka på Ture Sventon i London. I det sisat kapitlet övermannas bovarna av Ture Sventon, sedan kommer ytterligare en bov och Ture Sventon får ge sig, sedan kommer Ture Sventons gode vän Omar och bovarna får ge sig, sedan kommer ytterligare en bov och Ture Sventon och Omar får ge sig och till sist kommer ytterliger en Sventon vän, Lord Hubbard och äntligen är alla skurkarna fast.

Två sås på er alla Ture Sventon älskare.

På skoj

För några veckor sedan så publicerade Eva den här fantastiska sången från Skåne mejerier på sin blogg. Här kan du nu få lyssna till den. Jag undrar vad idoljuryn skulle säga. Jag kanske skulle ställa upp nästa år.


Uti vår fina stad köra vi nu
så mjukt, så mjukt
Gasar försiktigt och bromsar knappt alls
Kom yogurt och mjölk från Skåne
kom ostar och god ProViva
Kom ljuva gourmetsmör, kom magens fröjd.

Promenad i Råådalen den 13 oktober 2008

Geocaching med tre ord:

Kuta
Leta
Äta

Kan någon komma på en annan triologi

Fikafilmen

Två dörrar

I dag under gudstjänsten så reste sig Hasse upp och berättade om sin erfarenhet av två olika dörrar.
Dörren ut
- Där är dörren! Stick!
Dörren in
- Där är dörren! Välkommen in
Han var så tacksam för församlingen som hade öppnat dörren och sagt välkommen in

Fika

Jag förstår att ni är nyfikna på senaste fikabilden.

Vi sitter i parken vid Drottninggatan.

Frukostmöte med Jonas Helgesson

I dag var jag på frukostmöte i Wesley. Det var metodist-men som ansvarade för frukosten. Omkring 60 personer kom för att njuta av den härliga frukosten och att lyssna till Jonas. När Jonas föddes drabbades hans hjärna av syrebrist vilket ledde till att han fick en cp-skada. Läkarna sa att han aldrig skulle kunna lära sig gå och aldrig lära sig att prata. Men det accepterade varken han själv eller hans mamma. Jonas övervann sitt handikapp och det visade han under en timme då han berättade om sitt liv.

Några saker som jag särskilt kommer ihåg av det han sa var:
Fokusera på det du kan. Tänk inte på allt du inte kan.
Tyck om dig själv.
Ge inte upp, var envis.

Han berättade att när han började på högstadiet så hade man frågat honom om han ville ha kvar sin personliga assistent. Han hade all rätt till det. Men han tackade nej. När han kom till matsalen första gången och själv skulle bära sin matbricka till bordet så skulle han försöka göra något han aldrig gjort förut. Han kom halvvägs, sedan tappade han brickan. Han gick tillbaka och hämtade en ny och hoppades att ingen skulle märka något. Men ett av mina problem, sa han, är att jag aldrig kan vara anonym. Man ser mig alltid. Han lastade på ny mat och gick. Halvvägs tappade han brickan. Den femte gången lyckades han. Det var nog den lyckligaste dagen i mitt liv näst efter dagen då jag gifte mig, sa han.

Gud har omsorg om sparven. Gud har omsorg om dig.

För några veckor sedan var vi och lyssnade på en manskvartet som sjöng en massa fina gamla och nya läsarsånger.
Så här lyder första versen på sången som du kan lyssna på här:
Skulle jag något frukta här uti skuggors land, och tro mig vara ensam utan hans trygga hand? Men Jesus är mig nära, han sviker aldrig mig. Han omsorg har om sparven, han omsorg har om mig.
Kvarteten som sjunger heter Evangelistkvarteten och medlemmarna är Mats Gunnarsson, Jan Erixon, Dan-Inge Olsson och Carl-Olov Hultby.

Två systrar farfar och Guy Penrod

Det är kul att sitta och rita framför TV:n Tre gamla teckningar och två nya.

Trådbussarna

Den här bilden tog jag för fem år sedan. Landskrona hade fått trådbussar efter en hel del diskussioner. Trådbusslinjen Skeppsbrokajen - Järnvägsstationen invigdes den 27 september 2003.
Landskrona och norska Bergen är de enda städerna i hela Norden som har trådbussar. Landskronas trådbusslinje har också ett världsrekord. Den är nämligen världens kortaste trådbusslinje - 3,38 km.
De som är positiva till trådbussarna säger att de är mycket miljövänliga och energisparande. De kritiska säger att ledningsstolparna förfular staden och så är ju trådbussen bunden till sina trådar.
Jag tycker att det är bra med trådbussarna av främst en orsak. De är ovanliga och gör vår stad lite speciell.

Skäms du?

Jag läste en artikel i Världen i dag som hade rubriken: "Det är bra att skämmas" Han som skrev där berättade att han inte vågar ta med sig ofrälsta människor till gudstjänster. Det största hindret var att han var rädd för vad vissa församlingsmedlemmar skulle göra under gudstjänsten. Tänk om H ställer sig upp och ber. Han ber ju så konstigt och länge. Och fru S ropar så väldigt när hon profeterar. Då blir det ju så pinsamt. Vad ska mina ofrälsta vänner tänka? Artikelförfattaren efterlyste en gudstjänstmiljö som var begriplig samtidigt som den var andlig. Den fick inte vara skrämmande och konstig. Jag kan ana vad han menar. Jag har känt så ibland också.

Men det Gud gör är inte alltid begripligt, det är inte alltid så som människor vill ha det. Gud verkar inte efter våra mallar. Efter att människorna hade lyssnat på apostlarnas predikan den första pingstdagen så sa de att apostlarna var fulla av sött vin. Man kan också tänka på bibelord som 1 Kor 1:27 Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta de starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.

Men sker det ovanliga och märkliga och konstiga saker under gudstjänsten så är det viktigt att det är gudainspirerat. Då kan det obegripligaste bli till uppbyggelse och välsignelse även för en helt ovan gudstjänstbesökare.
Jag kommer ihåg vad Roger Price berättade under ett av tältmötena i Ljungskile. Han berättade att han varit väldigt nervös en gång när han tagit med sig några av sina ofrälsta vänner till en av deras livliga gudstjänster. Inom sig hade han bett att man den här gången inte skulle be så högt och inte lovprisa Herren på det vanliga högljudda sättet. När lovsången började så satt han därför stillsamt i sin bänk och bad tyst att hans vänner inte skulle bli rädda och gå. Men när han suttit tyst och blundat en stund så ställde han sig trots allt upp och började lovsjunga som han brukade. Och det första han la märke till när han ställde sig upp var hans vänner som hoppade och klappade i händerna och lovprisade Gud.
När det som sker är inspirerat av Gud så flödar välsignelsen och det obegripliga blir begripligt.

Citadellets örtagård

Inne på citadellområdet finns en örtagård.

Alpackor på citadellets vallar

Under hela sommaren har alpackor gått runt på citadellets vallar. I slutet av min promenad gick jag dit för att för att se om de var kvar.

Jag letade efter fåren de skulle vakta, men jag hittade bara en getabock.


Efter att ha gått runt på citadellet så gick jag till Alléskolan.


Stadsparken Monumentet Landskrona 500 år

Långa rundan cirka 13000 steg

I dag gick jag den långa rundan. Vädret var toppen, frisk vind,soligt och cirka 15 grader varmt. Jag hade som vanligt med mig kameran. Den här gången tog jag inte så många bilder. Det blev i stället ett antal filmklipp.
Det första tog jag vid bäcken efter att ha passerat Borstahusens hamn.

Flicka med lockigt hår

Fika vid Fredriksdalsparken

Höjdpunkten på våra cacheletningsutflykter är fikat. Eva ordnar alltid så goda mackor.

I dag har jag varit hos tandläkaren och kostat på mig en lagning 850 kr. Den nya försäkringen gjorde att jag slapp betala ordinarie pris 1000 kr. Regeringen har ju gett oss medborgare 150 kr per år så att vi inte skall behöva betala så mycket. Tandläkarbesöket gjorde att Eva och jag inte kom igång så tidigt med cachletandet. I dag åkte vi till Helsingborg med buss och letade reda på 5 cachar. (16000 steg) För att läsarna av den här bloggen inte ska tro att det bara är Eva som kryper och letar så visas här ett litet filmklipp.

Ritstund framför TV:n

Några av teckningarna har jag scannat in, några har jag fotograferat av.

Höör järnvägsstation på Kanelbullens dag

I dag har vi varit i Höör. Vi hade skrivit ut koordinaterna till fler än tio cachar. Vi hittade inte så många och det berodde på att där de flesta cacharna låg gömda höll man på med älgjakt. Det lät i alla fall som om man höll på att jaga inom området - gevärsskott och hundskall. Men vi hittade i alla fall fyra stycken och en av dem låg vid järnvägsstationen. Där jagade man inte.

En gammal stentavla

Jesus lever
I tidningen Världens historia som jag prenumererar på hittade jag en artikel som hade rubriken ”De kristna lånade uppståndelsen”. Där berättas det om en gammal stentavla man funnit från tiden före Jesu födelse. På den kan man läsa om ängeln Gabriel som profeterade och sa att den judiske upprorsledaren Simon som dödades av romarna år 4 f.Kr skulle bli levande igen efter tre dagar. En israelisk forskare hävdar att denna idé om uppståndelsen skall de kristna ha knyckt och applicerat på Jesus.
Men det Jesu lärjungar proklamerade var inte någon idé om uppståndelsen som de hade knyckt från någon gammal stentavla. De berättade om en person som de sett korsfästas, dö och begravas och som de sedan mötte som uppstånden och levande. Så här berättar lärjungen Matteus:
Jesus kom emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och tillbad honom. Då sa Jesus till dem: ”Var inte förskräckta! Gå och säg till mina bröder att de skall gå till Galileen. Där skall de få se mig.” Matt 28:9-10
Det var inte någon idé man kramade om. Det var inte någon idé lärjungarna skulle få se. Det var en levande person.
Det artikelförfattaren i Världens historia påstår är att lärjungarna efter att de sett Jesus dö skulle ha samlats och resonerat om vad de skulle göra nu och då skulle Petrus kommit och tänka på en gammal stentavla som talade om att någon hade uppstått och sedan sagt: Det var en bra idé. Så gör vi. Vi säger att Jesus har uppstått. Det går vi ut och berättar för hela världen. Det är visserligen inte sant, men det är en bra idé.
Och detta medvetna falsarium tror somliga att lärjungarna skulle gått i döden för. Never, never!

Jesus och Natanael Joh 1:47-49

Ett samtal mellan Jesus och Natanael som ägde rum när Natanael hade sökt upp Jesus på Filippus uppmaning.

Jesus: Du är en sann israelit. I dig finns inte något svek.
Natanael: Hur kan du känna mig?
Jesus: Innan Filippus kallade på dig såg jag dig där du var under fikonträdet.
Natanael: Du är Guds Son! Du är Israels konung!

Hur kunde Natanael komma fram till en sådan bekännelse? Jag tror att Natanael var en flitig läsare av skrifterna och när Jesus sa: Jag såg dig där du satt under fikonträdet så tror jag att ett välkänt ställe ur skriften lyste fram.

1 Mos 16:13
Och hon (Hagar) gav Herren, som hade talat med henne ett namn. Hon sade: Du är den Gud som ser mig", för hon tänkte: "Har jag verkligen fått se en skymt av honom som ser mig?"

Jag tror att denna textuppenbarelse gjorde att Natanael såg vem han hade framför sig. Och därför kom bekännelsen: "Du är Guds Son! Du är Israels konung!"

Tänk att vi har en Gud som ser oss där vi är och att han ser oss med ögon fulla av kärlek. Låt honom som älskar dig, fostra dig och leda dig genom livet hem till fadershuset. Han har fridens tankar om dig och inte ofärdens.

Kom och se

På söndag skall jag predika i EFS kyrkan på Råå. Predikotexten finns i Johannes evangelium kapitel 1 verserna 43-51.
Kom och se!
Jesus är på väg till Galiléen då han får syn på en man som heter Filippus. Han stannar och säger till honom: "Följ mig!"
Det märkliga är att Filippus genast ställer sig upp och följer med honom. Hur kunde han göra det? Jag tror att det berodde på att han hade hört när Johannes Döparen visade på Jesus och sa: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd!"
Strax därefter så möter Filippus sin vän Natanael och säger: "Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret!"
Men den som profeterna skrivit om skulle inte komma från Nasaret. Han skulle komma från Betlehem. Det bekymrade emellertid inte Filippus. Hans möte med Jesus måste ha varit så starkt och övertygande att han bortsåg från detta.
Natanael som mycket väl kände till den lilla oansenliga staden Nasaret säger då: Kan något gott komma därifrån?
Filippus ger sig inte in i någon diskussion. Han säger bara: Kom och se! Du får själv avgöra. Natanaels möte med Jesus leder till en kraftfull bekännelse: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung!"
"Kom och se!" Som kristen så tror jag inte i första hand på några läror eller någon from idé. Jag tror på en person, Jesus Kristus. Att vara kristen är att leva i gemenskap med honom, lyssna till honom, lära av honom. När jag läser bibeln, som är Guds ord, så lyssnar jag till honom. När det är något jag inte förstår så frågar jag. Han som har kallat mig är trofast. Han överger mig aldrig. Han har gett mig ett himmelskt hem och evigt liv. Och han kallar mig sitt barn. Och under över alla under, han säger att han älskar mig.
Denna kärlek, detta liv vill han ge till alla människor. Då kanske någon säger: "Kan detta verkligen vara sant?" Då kan jag bara säga: "Kom och se! Jesus är inte död. Han lever!"
Du kommer till honom genom att du ber: "Visa mig Herre vem du är! Visa mig din väg!" Ber du ärligt och uppriktigt så kommer han att svara dig och ditt liv kommer att bli förvandlat.