Sagan om de tre träden Avsnitt 6

De tre träden

Kapitel 6

Det var svårt att se någonting. Det var fortfarande mörkt. Ljuset som hjälpt henne att hitta vägen gled ner för kullen hon stod på och fram till dalens mörkaste ställe. Det är nog dit jag ska, tänkte Alicia och började försiktigt klättra ner för kullen. Hon kom ner på en liten väg. På bägge sidorna av vägen växte höga granar. Bakom en vägkrök blev det stopp. En järngrind spärrade vägen. På andra sidan grinden gick en smal gångstig upp till ett stort mörkt hus. Ljuset som visat henne vägen lyste på den mörka dörren. "Då är det alltså här han bor, den där Skräck," tänkte Alicia. Jag undrar om grinden går att öppna. Det gick. Den hade stått på glänt. Just när hon skulle börja gå upp mot huset hörde hon ett väldigt skällande. En stor hund kom rusande. Alicia blev rädd, snubblade och ramlade baklänges mot grinden som gick i lås. Dörren öppnades och en stor karl stack ut huvudet och skrek:

- Vad är det frågan om!? Karo, vem skäller du på?

Alicia darrade. Mannen i dörröppningen såg rakt på henne utan att se henne. Ögonen hade inte vant sig vid mörkret ännu. Elakare ögon hade Alicia aldrig sett. Just som hunden skulle hugga henne, fick hon syn på ljuset som glimmade svagt vid sidan av dörren. Och hennes mod kom tillbaka. Hon stoppade handen i fickan och fick upp några sockerbitar.

- Här ska du få något gott, sa hon så vänligt hon kunde och sträckte fram handen. Och till sin förvåning slutade hunden att skälla. Den nosade i stället på hennes hand och nafsade i sig sockret. Sedan la den sig ner vid hennes fötter. Nu hade mannen vid dörren fått syn på henne och kom klivande med stora steg. han tog henne i nacken och lyfte upp henne.

- Vad gör du här mitt i natten? Smyger runt huset. Inbrottstjuvar har jag aldrig gillat.

Då fick han syn på hunden som stod bredvid Alicia och viftade på svansen.

- Vad har du gjort med hunden? Varför skäller han inte? Varför viftar han på svansen? Har du förgiftat den?

-Jag gav honom några sockerbitar och talade vänligt med den, sa Alicia och såg rakt in i mannens elaka ögon. Då upptäckte hon något som hon inte sett förut. Bakom elakheten fanns en längtan efter något annat. Och utan att tänka på vad hon gjorde så räckte hon fram påsen med mormors bulle och sa:

- Var så god och smaka på en av mormors goda bullar!

- Va, sa mannen, en bulle!! har du kommit hit mitt i natten för att bjuda på bullar. Du är inte klok. Och till Alicias förvåning så tog mannen bullen, stoppade den i munnen, tuggade ett par gånger och svalde.

- Oj, vad den var god, sa han. Sedan satte han sig ner och somnade med ryggen mot staketet.

Sagan om de tre träden avsnitt 5

De tre träden
Kapitel 5
Lammet talade med henne. Hon hörde rösten inne i sitt eget huvud.
Kära Alicia, jag hörde vad du tänkte inne i ditt rum, när du låg i sängen. Det var en riktig tanke. Jag har kommit för att hjälpa dig att hjälpa människorna i den andra dalen. De mår inte bra och sedan de tog träden är det värre än någonsin. Så här ska du göra: Gå bort till det ställe i trädgården där ni satt och åt under Oktoberfesten. Jag ska låta mitt ljus lysa på gräset. Där ljuset faller kommer du att hitta tre äppelfrön från pajerna din mormor bakade. Stoppa in fröna i en av din mormors goda bullar. Tag med dig bullen och ge den till Skräck.
Alicia fortsatte att se in i lammets ögon, samtidigt som hon tänkte att hon inte vågade gå till Skräck.
- Jo, det vågar du, sa lammet. Kom till mig och lägg din hand på mitt huvud så ska du få mod.
Det gjorde Alicia och hon blev alldeles varm inuti. Sedan försvann lammet och det blev mörkt utom på ett ställe. I gräset borta vid trädgårdsmöblerna lyste det. Och där hittade hon de tre äppelfröna som lammet talat om. Hon plockade upp dem och gick in i köket. Hon öppnade brödburken och tog fram en av bullarna mormor hade bakat till festen. Hon gjorde ett litet hål i den och stoppade in fröna. Vad ska jag göra nu, tänkte hon. Ska jag ge mig av till Skräck i natt eller ska jag vänta tilli morgon. Då hörde hon lammets röst inne i huvudet igen. "Gå nu medan mitt mod värmer dig."
Så Alicia väntade inte. Hon gick in i sitt rum och tog på sig strumpor och byxor. Eftersom det var blött i gräset satte hon på sig ett par stövlar i stället för träskorna. Bullen med äppelfröna bar hon i en brun papperspåse. Just som hon skulle öppna ytterdörren fick hon syn på sockerskålen som stod på köksbordet. Utan att veta varför stoppade hon på sig en näve sockerbitar. Klockan var två på natten då hon gav sig iväg.
Alicia visste hur hon skulle gå för att komma till den andra dalen, när det var ljust. Men hur skulle hon hitta nu, när det var alldeles mörkt. Var Skräck bodde visste hon inte heller, bara att hans gård var väldigt stor. Hon öppnade dörren och klev ut i mörkret. Just när hon skulle gå så upptäckte hon ett svagt ljussken vid sina fötter. Det rörde sig sakta framåt. Alicia följde efter. "Det är jag, var inte rädd!" Det var lammets röst igen. Alicia följde ljusskenet in genom skogen. Trots ljuset så var det svårt att gå. Vandringen tog längre tid än den brukade, men till slut var hon framme och kunde titta ner i dalen.

Sagan om de tre träden Avsnitt 4

Jag förstår att alla mina läsare har väntat på den spännande fortsättningen på sagan om de tre träden. Men nu är er väntan slut. Här kommer kapitel 4

De tre träden

Kapitel 4

Nästa dag sprang Alicia och hämtade grannarna. De satte sig i köket. Mormor berättade vad som hänt. Och utan att tänka sig för sa Göte:

- Du skulle ha låtit dem ligga där.

- Du skulle ha rullat ner dem i groparna efter träden.

Mormor tittade förskräckt på dem.

- Det kunde jag inte göra. Då hade de dött. Då hade platsen strålat ut ondska i stället för godhet. Det är nog att de stackars, onda människornas blod rann ner i jorden där träden stod.

Göte och Gösta rodnade. De tittade på varandra och skämdes.

- Förlåt, vi tänkte oss inte för. Det märks redan att träden är borta, sa Gösta.

De satt länge och samtalde med varandra. De gick in och tittade på Avund och Girig som låg bleka och medvetslösa i rummet innanför köket. Hur länge skulle de ligga så? Skulle de vakna någon gång. I deras dal brukade skador läkas fort. Men hur skulle det bli nu, när de goda träden var borta. De gick ut och satte sig vid köksbordet igen. De tittade på varandra. Till slut sa Göte:

- Vi får samla ihop alla män i vår dal och gå iväg till dalen på andra sidan bergen och tvinga dem lämna tillbaka våra träd.

- Det går inte. Våldsamheter förstör trädens förmåga att bära frukt, sa mormor.

- Men då kommer inte heller Skräck eller någon annan ha någon glädje av dem, sa Gösta.

Det höll mormor med om. Efter en stunds funderande sa Göte:

- Jag tror att den enda möjligheten är att Skräck själv ändrar sig och kommer tillbaka med träden frivilligt. Men hur det ska gå till vet jag inte. Vi får avvakta och se vad som händer.

- Vi har det bra här, men vi har glömt bort att folket i granndalen har det svårt. Vi måste hjälpa dem.

- Det går inte. Det är ingen idé att hjälpa människor som bara slåss och förstör.

De samtalade ett tag till. Sen var Göte och Gösta tvungna att gå. Det började bli mörkt. De satte på sig sina jackor, skakade hand med mormor och Alicia och gick ut genom dörren.

Mormor stod och tittade efter dem där de försvann bakom vägkröken. Sedan gick hon in och stängde dörren tyst efter sig.

- Gå och lägg dig, Alicia. Det är sent. Jag ska titta till våra stackars skadade tjuvar.

Avund och Girgig var fortfarande medvetslösa. Hon försökte väcka dem, men det gick inte. Hon ställde två glas vatten bredvid sängarna och gick sedan och la sig.

Alicia kunde inte sova. Hon låg och tänkte på vad mormor sagt om att hjälpa människorna i den andra dalen. Vi har bara tänkt på oss själva, tänkte hon. Vi kunde ha delat med oss av äpplena. Nu är det för sent. Just som hon tänkt den tanken, la hon märke till ett ljus utanför fönstret. Det är månen tänkte hon. Men vad den lyser starkt. Så brukar inte månen lysa. Hon ställde sig upp, drog på sig en tröja och stack fötterna i sina träskor och gick ut. Ljuset kom från toppen av Snöklint. Nu var det så starkt att hon hade svårt att titta på det. Hon kisade med ögonen och skuggade med handen. Då upptäckte hon att ljuset kom närmare. Det gled ner från berget och fram mot henne. Men konstigt nog blev hon inte rädd. Allt kändes bra. Det var ett litet lamm. Det stannade när det bara var tio meter bort. Ögonen var bruna och fulla av vänlighet och godhet. Det kändes gott att se in i dem. Då hörde hon att lammet sa något. Men hörde inte rösten med sina öron. Den kom inifrån hennes huvud.

Sagan om de tre träden Avsnitt 3

De tre träden

Kapitel 3

När mormor berättat klart så hade solen gått ner för länge sedan. Det var mörkt och lite kyligt, så de gick in.
På natten vaknade Alicia av att mormor ruskade hennes axel.
- Vakna, Alicia! Det är några borta vid äppelträden!
Alicia tog snabbt på sig sina kläder och följde med mormor ut i trädgården. De smög bort mot äppelträden. Framme vid träden fick de syn på tre stora karlar. Bredvid karlarna stod en kärra och en häst.
- Vad håller de på med? undrade Alicia.
- Jag tror de håller på att gräva upp äppelträden, viskade mormor.
Mormor och Alicia gick ner på knä och kröp närmare. Alicia frågade om hon skulle springa och hämta Göte och Gösta.
- Nej, gör inte det. Här hjälper inte mänsklig styrka. Det går inte att använda våld när det gäller de här träden. De är skapade att sprida värme, godhet och vänskap och då kan man inte bruka våld.
Hon kände igen karlarna. De kallades Skräck, Girig och Avund. De ägde de tre största gårdarna i dalen på andra sidan bergen och var nog de elakaste och grymmaste av alla människorna som bodde där. Mormor och Alicia låg alldeles tysta. De kunde tydligt höra vad männen sa till varandra.
- Ja, det var det sista av träden, sa Skräck, den största av männen. Langa upp det på kärran så kör vi. Nu kommer vi få det lika fint i vår dal, som det är här.
- Kom ihåg att vi ska dela på träden, när vi kommer hem. Jag vill ha det med röda äpplen, sa Avund.
- Nej, det gör vi inte, sa Girig. Vi planterar alla tre på min gård. Jag har den bästa jorden.
De kunde inte komma överens. Ett våldsamt slagsmål bröt ut. Skräck fick tag i en stor påk, som låg i kärran. Han slog till Avund och Girig så att de föll blödande till marken. Sedan hoppade han upp i kärran och körde därifrån.
När han försvunnit så reste sig mormor upp och gick fram till de två nerslagna männen. De blödde kraftigt och blodet rann ner i groparna efter de tre äppelträden.
- Spring hem och hämta Svarten och vagnen med den mjuka fjädringen, sa mormor.
Alicia sprang iväg så fort hon kunde. Mormor tog av sig sitt vita förkläde och rev det i remsor. När Alicia kom med hästen och vagnen hade mormor redan bundit om de sårades huvuden. De la Avund och Girig i vagnen och körde försiktigt hem. När de kom hem så tog mormor bort tygremsorna och tvättade såren och satte på nya bandage.
- Vad gör vi nu? undrade Alicia-
- Jag vet inte riktigt, svarade mormor. De får ligga i rummet innanför köket i natt och i morgon går vi och hämtar Göte och Gösta.

Sagan om de tre träden - avsnitt 2

De tre träden

Kapitel 2
I dalen på andra sidan bergen var det inte så. Människorna var avundsjuka på varandra, talade illa om varandra, slogs och bråkade. Man delade inte med sig. Runt sina gårdar byggde de höga staket.
Efter en ovanligt lyckad oktoberfest så frågade Alicia varifrån äppelträden kommit.
"Kom så går vi ut och sätter oss och tittar på den vackra solnedgången, så ska jag berätta," sa mormor.
Mormor och Alicia gick ut och satte sig i var sin vilstol på husets västra sida. Efter en stunds tystnad började mormor berätta.

Mormors berättelse

Sent en kväll för tjugo år sedan kom en tiggare gående på vägen här utanför. Vi skulle just gå och lägga oss. Det var regnigt och kallt. Han var mager och klädd i en stor, trasig kappa. Han gick med böjt huvud. Ena armen hade han framför ansiktet för att skydda sig mot vinden. I den andra höll han en liten skinnpåse. Han tittade inte åt vårt håll. Din morfar, som levde på den tiden, fick syn på honom och sprang ut och bad honom komma in. Han sa till mig att göra i ordning lite mat. Sedan bjöd han mannen sitta ner vid den öppna spisen. Jag satte fram mat och frågade om han inte ville stanna kvar här över natten. Det ville han gärna. Jag bad honom ta av sig sin blöta kappa. Jag tog hand om den och hängde den på en krok vid spisen. När jag vände mig om igen hände något märkligt. Mannen som vi trodde var en tiggare, förvandlades inför våra ögon. På stolen satt nu en reslig, mörkhyad man. Han log och såg på oss. Hans bruna ögon var fulla av den vänlighet och godhet som du kan märka hos människorna i vår dal. Han stannade hos oss över natten. Morfar ville att han skulle stanna längre, men han var tvungen att gå vidare. Innan han gick så öppnade han skinnpåsen han haft med sig och gav morfar tre frön. Plntera de här på ett bra ställe. De är mycket värdefulla och kommer att bli till glädje för er och många andra. Jag vill att ni ska ha dem, för ni bjöd in mig fast ni trodde jag var en fattig tiggare. När han gått så tittade morfar lite närmare på fröna. Det var äppelfrön. De såg inte särskilt värdefulla ut, tyckte morfar. Men eftersom mannen sagt att de var det så trodde morfar det också. Plantera dem på ett bra ställe hade mannen sagt. Morfar letade reda på en plats där vår gård och granngårdarna möttes. "Här blir bra!" sa han. "Nu kan det som växer upp bli till glädje också för våra grannar." Det tog bara två år så var träden stora och bar frukt. Jag bakade de första äppelpajerna och bjöd våra grannar. Året därpå hade vi den första oktoberfesten. Efter varje fest blev livet i vår dal bara bättre och bättre. Tio år senare dog din morfar. Det var sorgligt, men jag tror att han har hamnat på en plats som är ännu bättre än den här.

Sagan om de tre träden - avsnitt 1

Har du läst Sagan om de tre träden? Det har du förmodligen inte. Den finns inte att köpa i någon bokaffär och du kan inte hitta den i något bibliotek, inte ens det kungliga biblioteket i Stockholm som lär innehålla allt som skrivits och publicerats. Vill du läsa den så måste du läsa den här eller också komma hem till mig.

De tre träden

Kapitel 1

För länge sedan, i ett land som ligger längre söderut än du kan tänka dig, bodde en flicka som hette Alicia. Hon bodde tillsammans med sin mormor på en gammal gård i en vacker dal. Bergen omkring dalen var höga och klädda med skog. Ett av bergen var så högt att det fanns snö på toppen även mitt på sommaren. Snöklint kallades det. Somrarna i dalen var varma och sköna. Vintrarna kalla och klara. Människorna hjälpsamma och vänliga. Alla mådde bra. Sjukdomar var sällsynta. Hände det att någon blev sjuk, så blev han snart frisk igen. Varje höst fick man stora skördar.

Mormors grannar hette Gösta och Göte. "Bättre grannar kan ingen ha!" brukade Alicias mormor säga.

Att allt var så bra berodde på de tre äppelträden. De växte där Göstas, Götes och mormors gårdar möttes. Alla som kom dit tyckte att de aldrig sett vackrare äppelträd. "Synd bara att de bär så lite frukt!" sa de. Och det var sant. Varje höst kunde man bara plocka tre äpplen från varje träd - tre gröna äpplen, tre gula och tre röda. De var mogna och färdiga att plocka vid samma tid varje år - den första oktober. Då brukade mormor, Göte och Gösta ställa till med fest - Den stora Oktoberfesten. De bjöd alla människor i dalen. Ingen tackade nej. Alla kom och alla hade med sig något gott som de bjöd på. Mormor lagade tre äppelpajer, en paj på de gula äpplena, en på de gröna och en på de röda. Pajerna var så stora att alla i dalen kunde få en stor bit från varje paj. Alicia kunde inte förstå att så få äpplen kunde räcka till så stora pajer. Det var märkliga äpplen. Människorna var goda vänner då de kom till festen och de var ännu bättre vänner när de gick. Och allt var de märkliga äpplenas förtjänst.

Bibeln är ingen sagobok

Kommer du ihåg vad jag skrev om vad som är typiskt för en saga? +Okänd tid +okänd plats +okända personer. Så här börjar Lukas sin bok om Jesu liv:
Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss, enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss. Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått. Luk 1:1-4

Lukas talar om hur han gått tillväga för att ta reda på sanningen om de händelser som utspelats. Han har noga efterforskat allt. Han har samtalat med ögonvittnen.
Han fortsätter sin skildring med att ange personer, platser och tider. Det var på den tiden då Herodes var kung i Judeen. Sedan berättar han om en präst som hette Sakarias och som tillhörde Abias prästavdelning och som hade en fru som hette Elisabeth och var av Arons släkt.
I andra kapitlet i sin bok berättar han om Jesu födelse. Också där är han noga med att ange tider, platser och personer. Så här står det:
Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien. Alla gav sig då iväg för skattskriva sig, var och en till sin stad. Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt.
Platser, personer och tider anges noggrant. Det vi har framför oss är en historieskildring. Den som fick boken kunde kontrollera fakta. Han kunde själv söka upp platserna och personerna. Många läste Lukas bok, även de som inte trodde på att Jesus var Messias. Hade de kommit på en massa sakfel kunde de kommit med motbevis.
Varför skrev Lukas den här boken? Kanske var det den ädle Teofilus som bett honom. Teofilus ville kanske få veta så mycket som möjligt om vem Jesus var och vad han lärde. Lukas skrev också en bok om de första kristnas liv med en betoning på aposteln Paulus liv och gärning. Också den boken kan ha kommit till på en uppmaning från Teofilus. Vem var Teofilus och varför var han så intresserad? Biskop Bo Giertz skriver i en kommentar till boken att denne Teofilus kanske var den som skulle hjälpa Paulus när han ställdes inför den kejserliga domstolen för att ransakas om han gjort något brottsligt under sin missionsverksamhet. För att kunna hjälpa Paulus så var han ju tvungen att veta så mycket som möjligt om den lära Paulus förkunnade och om den verksamhet han bedrivit.
Läs Lukas två böcker. Du finner dem i Nya Testamentet i Bibeln. Böckerna kallas Evangelium enligt Lukas och Apostlagärningarna.

Gudstjänst i Wesley den 6 juli 2008

Min fru, Eva, inledde gudstjänsten genom att läsa Jeremia 18:1-4

Hon jämförde den texten med vad hon upplevt, när hon för några veckor sedan besökte Wallåkra stenkärlsfabrik.

Gudstjänst i Wesleykyrkan den 6 juli 2008

Jesus berättade för Petrus och de andra lärjungarna att han skulle gå till Jerusalem och att han där skulle bli fängslad och dödad. Petrus blev mycket upprörd när han hörde detta och sa att det inte var möjligt. Han var ju Guds Son. Då sa Jesus att det Petrus nu sa inte var från Gud. Det hade Satan fått honom att säga.

Sedan sa Jesus att några av dem som nu stod runt honom inte skulle dö förrän de fått se Guds Rike komma i makt. Det var märkligt. Först sa han att han skulle dö. Sedan sa han att de skulle få se Guds rike komma i makt. Jesus var kungen i detta rike och han skulle dö. Hur skulle riket då kunna komma i makt?
Det skedde när Jesus på korset ropade: "Det är fullbordat!" och gav upp andan. Då besegrade Jesus Satans makt. Den anklagelseskrift Satan använt för att hålla människan i fångenskap revs sönder. I stället formulerades ett nytt dokument där det stod:
Människa, du är fri. Din synd är sonad. Kom ut i den frihet jag vunnit för dig, när jag dog i ditt ställe.
Jesus Kristus - din Frälsare och Herre.
Bibelord att läsa: Mark 8:27-38;9:1-13 Joh 19:30 2 Kor 5:17-21 Kol 2:13-15

Sagor

Bland de första dagarna efter att jag gått i pension gick jag ner i källaren och hämtade upp alla pärmar med lektionsutkast och undervisningsmaterial som jag sparat under 42 år. Det var 45 pärmar. Jag körde fram bilen och lastade in dem och körde till "Tippen" och kastade nästan allting. Något lite sparade jag och la in i datorn. Här kommer en lektion om vad sagor är för något.

Samtal

Vad är det som skiljer en saga från en annan berättelse? Vad är typiskt för en saga?

Exempel på vad som kännetecknar en saga:

1. Obestämd tid (Det var en gång för länge sedan...)

2. Obestämd plats (I en skog långt borta låg ett hus ....)

3. Obestämda personer (Det var en mäktig kung i landet Ingenstans..)

4. Tretal (En man hade tre söner...)

5. Motsatspar (rik - fattig, snäll - elak, dum - klok)

6. Mystiska väsen (Troll, tomtar, älvor..)

7. Lyckligt slut

Här kommer en parentes. Det där med ett lyckligt slut tycker jag är bra. Det värsta jag vet är berättelser med olyckliga slut eller slut där man inte får reda på hur det går. Innan jag börjar läsa en tjock bok brukar jag tjuvtitta i slutet och märker jag då att slutet inte är något vidare så läser jag den inte. Det är därför jag tycker om att läsa bibeln. Den har ett lyckligt slut - Bröllop, en ny jord, en ny himmel.

Jag läste en gång en bok som hette Träl och fri (författaren har jag glömt namnet på) för mina elever. Den var bra, mina elever gillade den. Men när jag kom till slutet så märkte jag att man inte riktigt fick veta hur det gick (Den här gången hade jag inte kollat). Jag visste att att det slutet skulle mina elever inte gilla. Så när jag hade läst sista meningen så fortsatte jag att låtsasläsa och berättade hur det gick och jag såg till att slutet blev väldigt bra. Förlåt,kära författare!

När vi samtalat om vad en saga är så får barnen läsa en och se om det vi punktat ner stämmer och efter det får de skriva en egen saga.

För att de säkert ska få läsa en saga där alla punkter finns med så skrev jag en egen som jag kallade "Stolletrollet" Här kan du läsa den:

Stolletrollet

av Rune Lundblad

En gång för länge sedan fanns det ett troll som hette Stolle. Han bodde längst in i den mörkaste skogen under en stor grå sten. Alla andra troll i skogen retade Stolle för att han var så ful och för att han var så fattig. Han ägde bara tre säckar guldmynt och tre kistor med pärlor. Och varje gång han såg sig i spegeln blev han jätterädd. Han var ju så ful.

En dag när Stolle satt bakom sin stora, gråa sten och sov, kom en liten flicka gående genom skogen. Hon hade en röd väska i handen. När hon fick syn på den gråa stenen sa hon: "Oj,vilken stor sten! Den måste jag klättra upp och sätta mig på.

Hon satte ifrån sig väskan på marken och klättrade upp. Medan hon klättrade så råkade hon sparka loss några småstenar,som ramlade ner i huvudet på Stolle. Han vaknade och fick syn på flickan som satt högst upp på stenen. "Vad gör du på min sten?" röt han och hoppade fram.

Trots att han var så ful och röt så högt, så blev inte flickan rädd. Hon tittade bara på honom och sa: "Vad är du för lustig figur? Vad gör du här i skogen?"

"Jag är skogens fulaste och fattigaste troll", sa Stolle.

"Det tror jag inte på", sa flickan.

"Det ser du väl. Titta på mig! Ser du inte vilka fula gröngula ögon jag har, ser du inte min vårtiga näsa, ser du inte mitt morotsfärgade hår,mina taggiga utstående öron. Och titta här! Jag äger bara tre säckar guld och tre kistor pärlor.

När Stolle sagt det började han gråta stora, svarta tårar. Men flickan tittade bara på honom och sa:

"Gråt inte! Hämtamin väska, som står där vid stenen och öppna den."

Stolle gick fram tillväskan och öppnade den. Den innehöll tre påsar med kolor. De såg jättegoda ut.

"Du får ta en kola ur varje påse", sa flickan och hoppade ner från stenen.

Stolle öppnade påsarna och tog en kola ur varje påse och sedan la han tillbaka påsarna i flickans väska. Då försvann både flickan och väskan. Stolle vände sig åt alla håll, men kunde inte se någon flicka. Hade han drömt allting? Men så fick han syn på kolorna han hade i sin hand. Varifrån hade de kommit om det var en dröm? Stolle tittade fundersamt på kolorna. Skulle han våga äta dem. Det kanske var trollkolor. Trots att Stolle var ett troll så visste han inte mycket om trolleri. Flickan hade sagt att han fick ta en kola ur varje påse. Menade hon att han skulle äta dem också. Vad skulle hända då?

Till slut tog han av papperet på en kola och stoppade den i munnen. Den var god. Just som han skulle kasta papperet, så såg han att det stod något på det.

"Du är inget troll. Du är en prins. Du heter inte Stolle. Du heter prins Olle. Gå och titta dig i spegeln."

Stolle knycklade ihop papperet, gick ner i sin håla och fram till spegeln i hallen. Och i spegeln såg han att det var sant det som stod på lappen. Han var inte något troll. Han hette inte Stolle. Han var en vacker prins och hette Olle.

Han hade två kolor kvar nu och han stoppade kola nummer två i sin mun och den var ännu godare än kola nummer ett. Medan han mumsade på den, så såg han att det stod något på det papperet också. Han läste:

"Du bor inte under någon grå sten. Du bor i ett slott. Det största och vackraste slottet i hela världen. Gå ut ur din håla och vänd dig sedan om."

Det gjorde prins Olle. När han vände sig om brakade det till och den stora gråa stenen förvandlades till ett stort slott.

Nu hade han en kola kvar. Snabbt tog han av papperet och stoppade kolan i munnen. Mmmmmmm, den var god. Sedan tittade han på papperet och såg att det stod något på det också.

"Gå in i slottet och ner i källaren. Dina guldsäckar och dina kistor fulla med pärlor står där. Sätt dig på en av säckarna."

Det gjorde prins Olle. Så fort han satt sig på en av säckarna,så åkte den iväg uppför källartrappan och ut genom slottsporten och upp i luften. Han fick hålla i sig hårt, för det gick fort.

Efter bara tre minuter landade säcken på ett torg i en stor stad. Hela torget var fullt av människor. Alla hurrade när de fick syn på prinsen. På ett bord bland alla människorna stod flickan, som hade gett honom kolorna.

"Vet du varför du kommit hit?" frågade hon.

"Neeeej, mjaa, näää, kanske", sa prins Olle.

"Tänk!" sa flickan.

Prins Olle tänkte och han såg sig omkring. Han tittade på människorna. De såg fattiga ut. Han tittade på husen. De var trasiga. Han tittade på parken. Den var full med ogräs. Han tittade på gatorna. De var fulla med hål. Till sist tittade han på säcken han flugit med. Då förstod han vad han skulle göra. Han ställde sig upp och ropade:

"Jag trodde jag var fattig, men det är jag inte. Titta! Jag har en hel säck med guld och så har jag två till på slottet. Och så har jag tre kistor med pärlor.

Prins Olle hämtade allt guld och alla sina pärlor och började dela med sig och ju mer han delade med sig ju mer räckte det till. Stadenoch människorna blev rika. Och det bästa av allt var att de inte behöll rikedomen för sig själva. De gick ut till andra städer och andra länder och delade med sig.

PrinsOlle valdes till landets kung och efter tio år när flickan fyllt 20 år gifte de sig och levde lyckliga i alla sina dagar.

Skolor jag jobbat på

Jag har varit lärare i 42 år. Fem år i Stockholm, tjugosju år i Laxå, två år i Helsingborg och åtta år i Landskrona.

I Stockholm jobbade jag på Björksätraskolan i Bredäng. I Laxå jobbade jag på tre olika skolor, Saltängskolan, Kyrkskolan och Kanalskolan. I Helsingborg jobbade jag som ämneslärare på en friskola som heter Pauliskolan. Jag undervisade i svenska och So. I Landskrona har jag jobbat på Dammhagskolan, skolan på Ven och Pilängskolan (Särskolan)
Här kan du se bilder på de olika skolorna:

Det här är jag

Rune Lundblad

Född 1943

Kristen

Jesus är min Herre och Frälsare

Pensionerad folkskollärare.

Gift med Eva i över 40 år

Två barn Marie och Anders. Bägge är gifta och bor i Norge. Maries man heter Svenn och Anders fru heter Irene. De har två barn Camilla och Christina